Vånga-leden

I helgen var det dags, nåt vi har pratat om länge men eftersom jag har haft ”Den Stora Tröttheten” på besök har det inte varit möjligt förens nu. I lördags morse packade vi ryggan med kaffe, pannkakor och en massa dricka, klädde oss ”rejält” och gav oss iväg för att vandra, kanske inte helt utan knot från grabbarna ;), i Vångas utkanter. Där finns en uppmärkt led om ca 11 km som går förbi en massa av Vångas historia, gruvhål, gamla kolminor, torpställen mm + all vacker natur. Vi gick från bilen kl 10.30 när det fortfarande var lite småkyligt men snart var vi varma. Först biten gick i underbar ”riktig skog” (som tyvärr är märkt för avverkning…) men så småningom kom vi fram till småvägarna runt Tolskepp. Efter att passerat gruvan satte vi oss att fika på platsen för tidigare vargjakt, men inte minsta lilla yl från ulvar hörde vi 😉

Efter den välbehövliga pausen fortsatte vi genom ”centrum” av Tolskepp och passerade ”Möjligheternas Gård”, därefter gick leden förbi Axsjön en liten bit, och där var det så vackert ”att man nästan blir religös” som Hasse säger. Här unnade vi oss en paus också. Vid Butbro torpställe stod vi en stund och funderade på det fantastiska att få bo så fridfull och enskillt mitt i naturen men insåg också att för dom boende på 1800-talet var det nog inte så lätt. Tänk så bortskämda vi människor har blivit på bara ett par hundra år….

Kvart över två var vi tillbaks till bilen, en kvart tidigare än dom 4 timmarna vi hade räknat med. Vi hade då gått i lugn promenadtakt och stannat ofta för att läsa på infotavlor och verkligen uppleva naturen men eftersom leden går både upp och ner och stundtals i ojämn terräng så var det skönt att ”komma i mål”. Ingen av grabbarna kroknade vilket jag var väldigt glad över, med tanke på att vi mer eller mindre tvingat dom att följa med, och även om dom inte riktigt vill erkänna det så tror jag att dom tyckte att det var kul. Jag är jätteglad över att det blev av eftersom Vånga alltid kommer att vara ”hemma” för mej och jag gillar att ”knyta an” till all historia som finns. Jag gör gärna om det, och framför allt ska jag nog försöka få med mej hela familjen på andra vandringsutflykter – både korta och långa. Frågan är väl bara hur mycket mutor jag måste ta till 😉

Här finns info om Vånga och bla Vånga-leden om man vill veta mer http://www.vangabygden.se/

Och ja, jag hade träningsvärk dagen efter 🙂

Och för att få sista ordet….. Lösa hundar är INTE = jakt, så det så!