Månad: augusti 2013

En av dom trevligaste helgerna på hela sommaren och en av dom trevligaste midsommarhelger nånsin! Vi packade in oss i husvagnen och åkte till Klockrike och en av mina bästa ”väninnor” (oj, det var ett uttryck jag inte använder så ofta känner jag…) och hennes sambo, Anna och Lelle. Där tillbringade vi ett par dagar i deras Paradis. Vi bodde bra, hundarna fick strosa i trädgården, vi åt (och drack 😉 ) gott. Vi fick åka lövad vagn efter gammal traktor till ett mysigt litet midsommarfirande i ”byn”. Vi pratade, vilade, pratade och mådde bra. Grabbarna fick kasta yxa, tälja, spela badminton och gå och plocka och pilla som dom ville i Lelles verkstad.

Underbart! Dit åker vi gärna igen 🙂

I många år när jag var barn åkte vår familj till ”kusinerna på Tjörn” och det var vårt främsta sommarparadis. I vuxen ålder har jag bara varit där nån gång i ”förbifarten” men ständigt längtat tillbaka. Nu när vi blivit riktiga ”Svenssons” och faktiskt börjat semestra var det dags att packa husvagnen för att stanna 10 dagar hos en av mina favoritkusiner, som har en liten gård utanför Stenungsund. 10 dagar då jag släpade med familjen på alla gamla ställen, då vi hittade nya platser, då vi umgicks med mina kusiner – Åh så roligt det var att träffa Titti, Helena och Mats och deras familjer igen. Vi åkte till Göteborg och Liseberg, till Orust, till Skärhamn och åt glass och vi ”bara var” och tog det lugnt. Vi prövade också på egenhändigt fångade och grillade musslor och makrill och kokta tångkrabbor och hade lyxlunch en av dom sista dagarna med havskräfter, stooora krabbor, nykokta räkor och annat gott. Ett av mina ”livsmål” var att åka till Tjörn med mina barn på ”riktig” semester, så, nu är det gjort 🙂

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I början av sommaren var jag iväg och tävlade med Bluff. Först var vi till Söderköpings BK och provade lydnadsklass 1 och även om poängen inte räckte till ett förstapris kan vi konstatera att det går åt rätt håll. Vi behöver dels bli säkrare på momenten men också få till lite rejäl störningsträning. Så här i efterhand kan jag faktiskt inte komma ihåg några detaljer förutom den glädje vi hade när vi var klara och sprang av planen och det är väl precis så det ska vara 😉

Vi har också varit iväg till Flens BK och prövat en appell och det blev en besvikelse. Vi fick börja med spåret och han gick ut klockrent, plockade första pinnen hur bra som helst, fortsatte sedan där spåret gick men nu utan ”drag” och mer ”ut och gå”. Vinkeln vindade han in (jag såg tydligt både var spåret gick och hans reaktion) men fortsatte släntrande framåt och började nosa på div annat och även äta gräs. Så har han aldrig gjort förut 🙁 Visserligen var gräset rätt långt men vi har spårat i betydligt längre utan problem. Min gissning är att han inte har samma drag om det är annan spårläggare än mej så jag kommer att prova med att träna mer med andra och hoppas att det löser sej. Just nu har vi ”semester” och dessutom har mina ”hundpengar” varit tvungna att täcka andra, lite oförutsedda utgifter (mest bensin 😉 ) så just nu har jag ”anmälningsförbud” vilket gör att motivationen tryter lite. Nåja, det ska väl bli ordning på tränandet så småningom.

Den bästa blå är han i alla fall 🙂

Sedan i höstas har Niklas ”gått och läst” på ”Wild and Holy”, ett samarbete mellan St Olai församling och Kolmårdens Djurpark. Nån kväll i månaden har de varit i kyrkan i Norrköping och i vår har de varit iväg några dagar för att lära känna varandra. När sommarlovet började var det läger både vid Brevik och Kolmården nästan hela tiden fram tills söndagen den 30 juni då det var ”uppläsning”. Mycket skjutsande fram och tillbaks blev det, som tur var hade han en kompis med från Norsholm så vi föräldrar kunde turas om. Så här i efterhand kan vi konstatera att det var värt varenda mil eftersom Niklas har haft otroligt roligt och ”växt” massor som människa. Istället för att bara rabbla bibeltexter har deras träffar varit mycket inriktade på kärlek och omtanke och på att lära känna sej själv som människa och våga stå för sina åsikter och känslor. Även högmässan präglades av den andan och vi föräldrar och släktingar bjöds på en fantastisk timme i den underbara Kolmårskyrkan med utsikt över Bråviken. Jag, som inte ens kan se på barnprogram utan att tårarna rinner, hade som ambition att hålla masken men hade ändå plockat med lite näsdukar…ifall att. Och tur var väl det för när prästen som första punkt berättar att vi ska få höra konfirmanderna sjunga ”Gabriellas sång” var det kört. Och som dom sjöng! Och fortsatte att sjunga! 🙂

Niklas

 Lycka till i livet och fortsätt att vara den omtänksamma och rara unge man du håller på att utvecklas till.

Vi älskar dej och önskar dej allt gott!

(och nu måste jag leta reda på lite papper för jag har nog fått skräp i ögat igen 😉 )