Familjeliv

Stor del av dom senaste veckorna har vi tillbringat ute i naturen, antingen tränar vi hundar, plockar svamp och bär, och nu på sista tiden står det även fiske på dagsplaneringen. Grabbarna har blivit intresserade och vi hakar på och ser hur det utvecklas. Några ynkliga småfirrar av diverse sort har det blivit men dom har blivit tillbakasläppta och inte hamnat på våra tallrikar.  Hasse är tillbaks på jobbet efter en vecka semester men han får fler veckor i augusti, och då blir det ett varv med husvagnen. Till dess hoppas jag att jag ska vara färdig med min sommarkurs i Geologi så att jag kan koncentrera mej på bokföringen när ”skolan” börjar. Jag är fortfarande lite förundrad över att jag faktiskt klarade att ta mej hela vägen till intagning.

Alla hundarna är friska och i bra form (peppar peppar…), jag går och väntar på att Ammi ska börja löpa även om det är för tidigt ännu. Funderar på om jag skulle låna ut Movi för att Ammi inte ska känna sej som ”andra-tik” och kanske därigenom bli dräktig lättare. Nån frivillig?? Å andra sidan har jag jättestor lust att ta tag i tävlingslydnaden med henne och kanske kunna klara ett par klasser under hösten, och kanske apellen och nåt viltspår också. För nu orkar jag ju faktiskt en hel del mer än bara sukta över tävlingskalendern 😉

Jag följde med Mia och Linda (kompisar från tiden i Finspång BK) och deras träningsgäng och var med på sökträning en kväll i förra veckan, utan hund visserligen eftersom vår läckte bensin och deras var full ändå. Men oj så mycket nytt jag lärde mej och så peppad jag blev. Och Hasse och jag ska troligtvis iväg till Tranås om ett par veckor och se hur en söktävling går till. För en sån har jag aldrig varit på trots alla år i SBK. Det är kul med brux!

Och jag mår fortsatt bra på mina piller med mald och torkad sköldkörtel från gris, enda problemet är att jag har väldigt svårt att ta det långsamt med tillvänjningen. Jag känner hur jag blir piggare och piggare och vill upp i full dos så fort som möjligt. Tänk så knäpp man är, nu har jag varti trött och hängig så länge så vad gör egentligen en månad mer eller mindre, bara man känner att det går åt rätt håll 🙂