Förra veckan var ”hundig” värre. Viltspårade med en kompis och hennes kompis i torsdags. Var ute tidigt och la alla tre spåren. La sedan ett appellspår ett par timmar senare när vi åkte ut. Som vanligt var det trevligt och alla hundarna skötte sej även om det tappades både här och där. Ammi missade sin vinkel och sen gjorde jag det klassiska misstaget att tro sej veta var spåret gick och inte lita på min hund. Jag MÅSTE skaffa nya snitslar istället för dom gamla utslitna som åkte i soporna vid flytten. Movi fick gå appellspåret, som vid det laget hade legat ca två timmar i halv storm. Fösta två ben ink vinkel och pinnar gick strålande men sen strulade det ordentligt för henne i sista vinkeln och hon fick jobba länge för att hitta rätt, men fick en klockren avslutning. Duktig hund!
I torsdags kväll mötte Hasse och jag Linda inne på bruxan i Norrköping. Jag tränade lydnadnad med Bluff och Hasse var elak och tränade passivitet med Troll, inte speciellt snällt tycker Troll, när matte springer omkring nere på plan med ”berömröst” och klicker 😉
I lördags tog jag Troll och mötte upp Mikaela och Kivi på Nyköpings BK för MH. Troll började och som väntat var hon inte ett smack intresserad av nån trasa även om hon glatt sprang iväg på lilla bytet. På avståndsleken var hon snabbt ute och kollade, insåg att det bara var en människa med trasa och passade sen på att kolla av nästan hela planen istället. När dumpen kom farande blev hon rädd och sen blev det väldigt underligt ju mer vi försökte övertala henne till att gå fram och ”hälsa”. Till slut satt hon mellan benen på ”gubben” men speciellt roligt var det inte. Skramlet behövde hon också hjälp med men så fort hon kollat vad det var släppte hon det. Sen kom spökena och här impade hon på mej. Hon började brevid mej men under momentet avancerade hon framåt och talade stadigt och lugnt men väldigt bestämt om för spökena att dom skulle passa sej j-gt noga för att bråka (och jag undrar om hon inte faktiskt hade stått för vad hon sa…). När spökena väl var ända framme på plats hade hon börjat misstänka (hon vädrade) att det var människor och så fort jag släppte kopplet var hon snabbt framme och konstaterade att så var fallet – sen var inte dom intressanta heller… Skottet avstod jag som planerat men passade på både före och efter att skotträna och det gick bra även om hon fortfarande reagerar. Sammanfattningsvis: Hon slappnade av bra i aktiviteten, tog inte i speciellt mycket mer än hon behövde, var intresserad och balanserad, var inte speciellt intresserad av att umgås med andra människor (när hon väl hade kollat in ATT det var människor) och precis som mamma tyckte hon att det var en väldigt konstig situation 😉
Kivi skötte sej strålande. Hade otur på lilla bytet när hon snabbt sprang ut för att ta trasan men snubblade på första trissan och det gjorde ont. Sen hade hon ingen speciell lust att springa mer men varje trissa undersöktes noga och väl framme vid trasan lekte hon lite med den. Vid de övriga testsituationerna hade hon reaktioner och gjorde sitt bästa för att skrämmas men var snabbt framme själv för att kolla in om det var så farligt egentligen och skotten klarade hon med glans. Det klassiska ”snabb kontroll och sen oberörd”. Och Mikaela gjorde ett fint jobb att stötta henne hela vägen. Det kan nog bli bra det där 🙂
Första delen av den här veckan måste vikas för att komma ifatt med en massa innan skolstarten, kanske inte alldeles nödvändigt men jag vill kunna konsentrera mej ordentligt på alla nya uppgifter som kommer. Hundträningen får vänta till fredag (eller kanske torsdag kväll…) då vi har kennelträff. Attans kul ska det bli! 🙂
Och sen avlutar jag med ”veckans överraskning” (eller månadens eller till och med årets) som damp ner i postlådan igår genom ett diplom från ASCA. Jättekul, framför allt som jag har släppt vallningen helt i år och inte hade koll alls på den här Merit listan. Om jag vill kan jag skicka ett foto till ”Aussietimes” och eftersom jag är dålig fotograf med dålig kamera har jag utlyst en tävling på kennelträffen, kanske nån av dom andra kan få till någe snyggt 😉
(nu har jag bråkat som f-n för att få dit det här fotot, håll tummarna nu…)