Så kom jag då äntligen iväg till Island!
I ca 10 år har jag haft en stående inbjudan att få åka till Island – alla utgifter betalda – om jag kommer till min kompis Anna från lantbruksutbildningen och hjälper henne och hennes familj med deras 400 tackor i vårens lammning. I tio år har jag tackat nej eftersom jag dels haft egna får som lammat ungefär samtidigt men också min familj att tänka på. Med grabbarna just nu boende hos pappa och bara en hund att placera ut tog jag chansen att få komma ut på lite äventyr, att få umgås med Anna en längre tid, att få lite annat än vardagen att tänka på och att få se lite av världen.
Äventyret börjar med att min chef skjutsar mej till pendeln, som jag aldrig har åkt med förr… Lägg förresten märke till skorna som jag har på mej när jag står hemma i solen och väntar och kom ihåg dom lite senare. Pendel alltså från Linghem till Norrköping. Det går fint. Är i Norrköping i god tid. Därefter tåg till Arlanda. Jag tror att jag har åkt tåg förr men jag kan inte komma ihåg när men det fixar sej också. Kommer med på rätt tåg och går av vid rätt station. Fortfarande i god tid. I väldigt god tid. Jag hinner med både lunch, go-fika och en lång stund av strosande på flygplatsen och alla dess affärer. Vem handlar förresten på en flygplats??!! Nu har jag dessutom tid att hinna bli lite nervös inför flygningen, de senaste två veckorna har jag levt under sån stress att jag är förundrad över att varken ha fått magsår eller hjärtinfarkt och all oro inför resan har jag förträngt, men nu börjar tankarna komma, tänk om jag får panik när vi lyfter….
Visserligen har jag bilat i Europa så helt ovan vid att resa är jag inte, och jag har faktiskt flugit förr, men det var 40 år sedan… Väl på planet (rätt plan dessutom 😉 ) inser jag att jag inte är rädd alls, bara väldigt förväntansfull. Visst får jag sekundsnabb hisningar i magen när det studsar och knakar vid starten, och ett ögonblicks rädsla när jag tycker mej se rök från vingen innan jag inser att det är moln, men mest av allt tycker jag bara att det är väldigt väldigt spännande. Största delen av resan sitter jag och spanar ner på landet Sverige, dom norska fjällen och havet och så småningom landet Island. Tacksam över att jag varken kräktes eller grinade av rädsla kliver jag på Isländsk mark och möter Anna. Nu har vi ca 8 timmars bilande till norra Island och deras gård Sandfell kvar men jag behöver inte bry mej om nåt mer än att slappna av. Jag klarade det!! Jag kom fram! JAG ÄR PÅ ISLAND!!!
Kommer ni ihåg skorna? Med ett par timmar kvar ”hem” möts vi av det kallaste snö-oväder dom har haft i april på 25 år. Det kallas tajming för nån som ogillar kyla och snö som jag gör. Som tur var så hade Anna ett par extra kängor i bilen som jag fick låna vid matpausen och som tur är så är det bedövande vackert i alla fall 🙂
Fortsättning följer…
