Det här med färger, avel och genetik och att vara säker på sin sak…
Jag och diverse valp-spekulanter har diskuterat valparnas olika färger och hur stor skillnad det kan vara i merlen och styrkan i färgen. Inte för att det är speciellt viktigt utan mest bara intressant. Framför allt färgen på tan-tecknen. Från djupaste brunt till lite blaskigt mörk beige. Men alla valpar har mer eller mindre tan-tecken för det får alla valpar om bägge föräldrarna har det. Mer eller mindre. Men ja, det är väldigt lite på en del av dom… man får titta riktigt ordentligt för att hitta det bruna. Väldigt ordentligt… Men som sagt, har bägge föräldrarna tan så får alla valpar det också. Det är jag säker på.
Men ju äldre valparna blir och ju mer jag pysslar med dom, desto svårare är det att se tan-tecken… märkligt… men visst har dom väl det allihop, måste ju ha det… om inte… Att Etta har tan, det är jag säker på och visst har väl Haven det också…. eller…
Igår blev jag tillräckligt tveksam för att faktiskt gå in på SKK för att kolla säkert att Haven har tan för att upptäcka att det hade han inte.. Vilket jag med all sannolikhet redan har läst minst en gång och troligtvis fler, men det har helt enkelt inte fått plats i arbetsminnet 🥹🙈
Så pinsamt! Jag känner mej som värsta nybörjaren 🙃
Så idag ska jag börja om, ta på mej dom starkaste läs-glasögonen och ta fram en bra lampa (eller solen), plocka fram papper och penna och notera vilka som faktiskt har eller inte har tan-tecken.
Jag ber mina valp-spekulanter ödmjukt om ursäkt, jag hade fel, och sedan svär jag en vända över att jag naturligtvis för en gångs skull varit snabb med att regga valparna i SKK 😅
Gör om och gör rätt.
Jag ska aldrig mer vara tvärsäker utan hålla mej till den gamla sanningen att ”en kvinnas försiktiga gissning oftast är mer korrekt än en mans tvärsäkra påstående”