Att vara en ”HSP” (nej det är inte en bokstavs-sjukdom utan en karaktärsbeskrivning) kan vara fruktansvärt jobbigt när känslor av olika slag väller över en med full kraft och man bara maktlöst kan acceptera att dom finns. Men det är också en stor gåva när man kan känna hur man fylls av kraft bara för att solen skiner, vattnet glittrar och platsen där man befinner sej är bedövande vacker.
Dom sista månaderna har jag kunnat konstatera att även om mycket är bra i mitt liv så har jag åter igen halkat ner på en avsats som jag har svårt att ta mej upp ifrån, och känt att jag måste göra nåt radikalt för att komma vidare med det där som kallas ”livet”. Jag har nu, efter mycket velande och stor vånda sagt upp mej från jobbet. Jag och Niklas ska flytta till Arkesund och jag ska börja jobba hos en kompis från Vretaskolan. Aji var en av mina bästa vänner när vi gick grundkursen -89: Dom första åren träffades vi ett par gånger men sen tappade vi kontakten och har inte träffats mer än några få gånger de sista 25 åren. Tack vare jobbet träffades vi igen på ett ”hönsmöte” i höstas och plockade upp vänskapen som om de åren inte fanns. Aji driver sin föräldragård och har också värphöns och behöver nu arbetskraft i sitt hönshus, och efter att ha diskuterat fram och tillbaka en tid tog vi varsina djupa andetag och bestämde oss för att vi nog ska kunna samsas. Kanske var det meningen att vi skulle träffas nu igen, när vi bägge behövde stöd och vi har förmåga att hjälpa varandra.
Klokt och rätt eller dumt och fel får väl framtiden utvisa, men nu känns det i alla fall som jag tagit tillbaka kontrollen över mitt liv. Aldrig mer att jag vill hamna i fällan att jag sitter och väntar på att ”det ska bli bättre”, att allt ordnar sej nog” eller att ”under kan ske” och till slut tvingas konstatera att en massa år försvunnit medan jag väntade. Jag är nu en gång för alla en ”känslomänniska” och jag vill leva fullt ut, känna, älska och bli älskad, vara lycklig. Jag är helt enkelt inte nöjd med att gå på tomgång… Om det krävs att jag lite då och då måste röra om i den grytan som kallas ”tillvaro”, för att jag ska utvecklas och gå framåt, ja då får jag väl göra det.
”It’s My Life” – Bon Jovi
ps, sa jag att Aji har en massa får också Smiley wink
