Fätorpet's kennel

Någon stjäl på mina timmar dagar. Även om jag nu har förhållandevis mycket tid till förfogande får jag ändå inte gjort allt vad jag tänker mej. Eller känns det bara så? Jag har faktiskt hemmet i skaplig ordning och julpyntet är redan på plats. Jag har också under en rätt så intensiv tränat mycket hund vilket i alla fall resulterat i att lydnadsettan är avklarad. Appellen har jag fortfarande inte lyckats med men känslan är god och om jag bara ser till att få mer störningsträning ska nog det ordna sej också. En önskan inför nästa år är att jag ska bli bättre på att träna målmedvetet och regelbundet och inte bara hafsa till några träningstillfällen inför en tävling.

Jag har också simmat regelbundet 60-80 länder två gånger i veckan. Tyvärr syns det inte på vare sej kläder eller vågen men jag känner i alla fall att kroppen mår mycket bättre och jag blir piggare. Jag får sova mina 7-8 timmar per natt och känner mej utvilad även om jag fortfarande tycker att det är dagens pestigaste stund att kliva ur sängen 😉 Jag har också hunnit läst en hel del böcker.

Nä, jag ska nog inte klaga på ”ont om tid” utan acceptera att jag nog egentligen vill lite för mycket men är dålig på att tidsprioritera och ibland är jag nog ärligt talat bara lat och gärna slöar en stund i soffan eller framför datorn 😉

 

I lördags åkte grabbarna med en kompis till Finspångs badhus och då tog Hasse och jag ledigt från alla ”måsten”, packade ryggan och åkte till skogen. Visst, vi plockade lite svamp som vi gick förbi men målet var att få strosa runt ett tag och låta hundarna springa lösa. Och fika förstås. Inget kaffe smakar så gott som det kaffe man dricker på en stubbe i skogen. Vi hittade en solig glänta och där satt vi en bra stund och bara njöt. Vi skulle nog behöva lite fler såna dagar allihop 🙂 På vägen ut från skogen hittade vi mina föräldrar som var ute i samma ärende och fick en liten pratstund med dom.

Träningen med Bluff går framåt. Har haft ett par riktigt lyckade träningstillfällen med både planlydnad och spår. Tyvärr blir det fortfarande inte tillräckligt ofta pga tid och ork (och ekonomi – attans så dyrt det blir med bensinpengar när man åker runt och tränar…). Nu när det är kyligare får jag också mer ont i kroppen. Det är ett elände att bli gammal 😉

Mina ”tanter” blir ju tyvärr inte yngre heller. Man ser inte minsta lilla tendens på att Movi och Ammi skulle vilja slår ner lite på takten, inte heller är dom stela eller har ont någonstans, men det börja dyka upp ”knölar” på bägge två som jag inte gillar utseendet på 🙁  Å andra sidan får jag väl vara tacksam över att ingen av dom nånsin på 10 + 11 år varit sjuk eller skadad – vilket också är anmärkningsvärt eftersom jag (eller dom) aldrig varit speciellt försiktig utan det har alltid varit fullt ös när vi har gjort något. Inte heller har dom fått riktig ”uppvärmning”, stretchning, fys-träning som simning eller liknande och inte heller nån form av ”stärkande” tillsatser. Tur eller ”bra material”? 😉

Några valpar blev det inte heller i höst, trots att både Rose och Kivi ett tag såg ut att vara hur dräktiga som helst. Det betyder i och för sej att jag kan ta det lite lugnare och lägga kraft på dom hundar jag har (och nu stannar Movi hos oss) och på att få igång mitt redovisningsföretag. Kunderna trillar så sakta in 🙂 Jag har också börjat hitta lusten för ”hemmet” igen, för bakning och matlagning och har faktiskt också börjat bli sugen på att göra en ystning eller två. Idag ska jag göra ett storkok med fläsklägg och både rotmos och hemkokt ärtsoppa 🙂

Hösten är också officiellt här eftersom vi har ställt undan husvagnen för vinterförvaring (den är fortfarande till salu om nån vill ha en perfekt vagn för barnfamilj), nästan alla löv har ramlat och mössor och vantar är framtagna. Brrr…

Avslutar med några bilder från lördagens skogstur.

 

Att vännen, uppfödaren, trial-fixaren, ASCA-domaren, ”Mr ASCA Sweden”, starka, goa och trygga Gunnar Larsson är borta efter att ha kämpat mot sjukdom i ett år.

För snart 11 år sedan samlade Hasse och jag ihop alla det årets jul-pengar och åkte till Salbohed och köpte en liten röd aussie-tik, Crofter Holding’s Amorcita Roja ”Ammi”. På köpet fick vi goda vänner. Genom sitt stora engagemang fick Gunnar och Marianne oss intresserade av vallning och då framför allt ASCA’s prover framtagna för rasen. Genom åren har det lett till en massa olika arrangemang inom vallning, både ”här och där”, små som stora, och vi fick även hjälp att arrangera egna sk ”trials”. Gunnar fanns alltid där som stöd, vare sej det gällde vallningsträning, engelska ansökningsformulär eller nästan vad som helst. En tidig söndagmorgon ringde jag honom i lite panik efter att ha suttit vaken hela natten med en valpande Ammi, inte riktigt säker på att hon var klar, med en ankvallningskurs på gång. Gunnar satte sej i bilen och kom och tog förmiddagens pass i ank-hagen så att jag kunde stanna hos Ammi så länge det behövdes.

Under en period bodde han hos oss tre veckor i samband med ett jobb och lättare gäst har jag aldrig haft. Han ”bodde in sej” omedelbart tillsammans med vår stökiga familj, hjälpte till där det behövdes, tyckte att all mat jag lagade var gott, påpekade aldrig att det behövdes städas och krävde aldrig mer uppmärksamhet än vi orkade ge. Hasse pratar fortfarande om den perioden som en av dom bästa nånsin – han fick mat och matlåda ordnat VARJE dag 😉

Vi träffade Gunnar flera gånger den sista tiden och även om kroppen delvis slutat att fungera var Gunnar som han alltid varit, med lugnet, tryggheten och glimten i ögat kvar. Vi kunde inte längre kommunicera som vanligt men kontakten fanns där, genom ögon och kramar, även om vi inte alltid förstod vad han ville säga.

Jag är tacksam att ha varit vän med Gunnar, och kunnat lära mej av honom, framför allt inom ASCA-vallningen, men även hur man kan vara som vän, som människa. Vi träffades inte så speciellt ofta men jag/vi att sakna honom mycket, sakna att han inte längre ”finns där”.

En av dom bästa ”ever”….

Bilden är från vår första ”trial” med Maxine Schvaneveldt som domare, där Gunnar plockade till sej en massa av dom största rosetterna med både Chica och Easy. Precis så vill jag komma ihåg honom, brett leende med ett par hundar omkring sej.

Vi blev lite lurade av Rose, inga valpar tyvärr. Nu har hon åkt hem till Västerås.

En härlig helg om året försöker jag samla så många valpköpare som möjligt för gemensamma hundaktiviteter av något slag. I år träffades vi på Norrköpings Brukshundklubb och  vi var totalt  11 st ”valpar med ”mattar”, några respektive och jag 🙂 Valpköpare åkte från bla Kiruna och Finland, då blir man glad som uppfödare :). Vi började på fredag eftermiddag för lite lättare lydnadsträning och åkte sedan gemensamt till ”Specialhunden” i Åby där vi fick lära oss mer om specialsök. Bland annat fick vi se en, i och för sej tränad hund som på bara ett par minuter lärde sej att markera en bomullstuss hållen mot höger fot i en minut – bland 5 andra tussar hållna lika länge mot olika kroppsdelar på samma människa inklusive vänster fot. Hur bär vi oss egentligen åt för att få besvär med vittringsapporteringen… Tack snälla Susanne för att vi fick komma!

På lördagen var det dags för MH för kull 7 och 8 vilket genomfördes med lite blandat resultat på allihop utom Vilja som var hemma i höglöp. En massa bra reaktioner, några mindre bra emellanåt, några helt oväntade och inte nån direkt tydlig röd tråd, det blir till att sätta sej nån dag i lugn och ro och kolla igenom och jämföra med tidigare valpar. Under tiden som vi beskrev kunde övriga träna på både appellplan, på Hundungdoms agilityplan och nåt spår blev också utlagt. På eftermiddagen både badades det, tränades uppletande och fotograferades. Tackar återigen för turen att ha duktiga fotografer i ”Fätorpsgänget” med tanke på att jag är så urusel att fota själv 😉 (dom jag tog under helgen med mobilen blev alla bara skräp) På kvällen festade vi på tacos och hade mysigt 🙂

Söndagen tillbringade vi i skogen med Essy som visade oss övningar för bevakning och lärde oss lite om rutiner och signaler när man har övningar med andra grönklädda utan hund. Sedan fixade hon en ”patrullstig” med föremål utlagda som hundarna kunde markera och mej som figge i slutet. Sedan fick alla gå med sina hundar, mer eller mindre ”bara på promenad” för att se vad de ville hitta på. Dom flesta markerade både föremålen och mej men eftersom dom flesta är tränade i ”sök” eller ”leta” kanske det inte var så konstigt. Bra jobbat av alla hur eller hur 🙂 Tack snälla Essy för att du tog dej tid med en dag i skogen tillsammans med oss!

Tillbaks på klubben provades det lite kickbike för dom som ville, vi gjorde några budföringar, packade och städade och sen var det över för den här gången. Som alltid lite tråkigt när alla åker hem till sej och som vanligt längtar jag redan till nästa gång.

Önskemål till nästa år är två dagar vallning (onsdag + torsdag), fridag (eller spontan träning) på fredagen, rapport lördag och rejäl ”skogsträning” indelat i olika grupper på söndagen. Naturligtvis kan man då välja om man vill vara hela veckan eller bara välja ut dagar. Dom som kommer lite längre ifrån har då möjlighet att kombinera med semester 😉 Vi får se vad jag kan få till, har redan börjat kolla på datum och platser….

Bilder från helgen kommer nog i galleriet så småningom, känn ingen press Johanna 😉