Fätorpet's kennel

Efter en intensiv period med praktik tassar jag äntligen omkring hemma med hundarna igen. Efter att ha behöv tänka på värdsliga ting som rena kläder passande för umgänge är det skönt att fnasa runt i ett svart underställ, med kaffekoppen nära till hands och gärna ett par värmeljus tända. Och inte behöver jag bry mej om hur håret ser ut heller 😉

Här har hänt en massa saker sen sista och jag gör en snabb sammanställning.

Jag har klarat första tentan på utbildningen, Redovisning 1, tre små poäng från VG men eftersom jag hade den andra feberfria dagen på ett par veckor när jag gjorde den är jag nöjd, skönt att kunna lägga bakom sej och gå vidare med nästa kurs.

Sask har haft en uppfödarkonferens i Eskilstuna där jag var med. Avel och uppfödning av aussie är naturligtvis alltid både intressant och viktigt. Kul är det dessutom att träffa en massa likasinnade kompisar och den här gången fick jag även sällskap på resan av Cari i Söderköping, annars har jag för det mesta varit ensam från den här delen av landet. En mycket trevlig och givande dag blev det.

Höstmöte på klubben (Norrköpings BK) har det också varit, första gången på den här klubben som jag var med. Det resulterade i att jag avslöjade mej genom att förklara balansräkningen/resultaträkningen eftersom inte kassören var med på mötet vilket i sin tur ledde till att jag nu är kandidat till kassörsposten till årsmötet. Nåja, det kanske dyker upp nån annan stjärna tills dess eller också får jag ta det som nyttig erfarenhet 😉

19-20 november var jag på ”storsyjunta” i Klippan i Vånga. Ett gäng härliga ”tanter” tillbringar nästan varenda vaken minut från fredag middag till söndag eftermiddag med olika textila arbeten. Vi får även maten lagad av en ”mästerkock” och behöver inte bry oss om annat än att skapa och ha trevligt. Själv fick jag äntligen ihop mina skinntofflor som legat tillskurna i 1,5 år och dessutom en massa olika lagningsgrejer som legat på hög, bla en fick en vinterjacka åt Hasse en ny dragkedja efter två år…. Att det ska behöva ta så lång tid!!

Ett misslyckat parningsförsök med Viva har vi också hunnit med. För första gången med en av mina aussisar får jag inte ”till det” 🙁 Jättetråkigt eftersom både jag och Sofia hade sett fram emot det här, och dessutom hade jag några bra valpspekulanter som blev ledsna… Nu ska jag läsa på och sen gör vi ett nytt försök nästa gång – och det är nu man funderar på att börja med kattuppfödning istället med tanke på deras korta löpperioder. Men jag har en känsla av att dom inte gör sej lika bra i bruxarbetet 😉

Hasse och jag har haft köket på bruxan var annan torsdag hela hösten, den 24 november var det sista gången och då passade vi på att ställa till med andventsmys och bjuda på hembakta pepparkakor och lussekatter, klubben stod för glögg. Det blev väldigt uppskattat – tydligen är inte folket i Norrköping bortskämda med hembakt bröd 🙂

Bluffs planerade appelldebut sköts på framtiden pga sjukdom, jag hjälpte till i köket istället. Nu satsar vi på vårsäsongen.

Sen har jag då haft tre veckors praktik i min utbildning som jag gjorde på LRF Konsult i Finspång. Jättekul, jättetrevliga människor och massor med nyttig erfarenhet, men oj så bortskämd man blir när man går hemma och pluggar på sina egna tider annars, framför allt med hundpassandet. Nu gick jag hemifrån kvart i sju varje morgon och var inte hemma förens vid ca fem på eftermiddagen. Vi löste det så att Hasse hade två hundar med sej förmiddag och sen åkte hem och bytte hundar vid middagen. Visst gick det men inte är det så vare sej jag eller hundarna vill ha det. Nästa praktikperiod är i april, förhoppningsvis har vi andra förutsättningar då.

I lördags var vi till Eskilstuna där jag hade ordnat extriörbeskrivning med Lena Stagnvik på Eskilstuna Hundcenter hos Tarja och Louise. Ännu en jättetrevlig dag, men tänk att alla trevliga  valpköpare och andra aussiekompisar ska vara bosatta så långt bort, annars kunde man ju ha det så trevligt lite oftare. Flera godkända fätorpare blev det (läs på resultat) och roligast av allt var förståss att Bluff blev godkänd och med det får sin titel KORAD 🙂 Min snygging!

Igår ,måndag, var det dags för koll av blodtrycket och nu har det faktiskt gått ner, kanske inte så mycket som är önskvärt men i alla fall tillräckligt för att jag ska få ledigt ett halvår från kontrollerna. Annars kan jag inte påstå att jag fick så mycket gjort den dagen…. förutom lite nödvändigt hemmapims förståss.

Idag ska jag försöka ta itu med resten av veckan, baka bullar till Christoffers julshow, planera veckans plugg där två utbildningsdagar onsdag och torsdag ingår, en låååång skogspromenad med hundarna har jag också tänkt mej och ikväll ska vi ett varv till staden. Allting i ett lagom tempo 😉

Sen har jag en undran, vad tycker ni om hemsidan som den är nu? Själv är jag toppennöjd med Johannas arbete, men kanske saknas nåt som ingen av oss tänker på. Jag undrar också lite om bloggens vara eller inte vara eftersom jag har ett ständigt dåligt samvete för den och funderar på om det är värt det. Vem läser och är intresserad? Dom flesta av mina kompisar får stadiga korta nyheter på fejjan, det kanske räcker, speciellt med tanke på att jag sällan får så många kommentarer här i bloggen. Är det möjligtvis så att det jag skriver mest försvinner i zyber-rymden och att jag själv har den största behållningen av det. För lite roligt tycker jag att det är att ha livet på pränt, framför allt som jag inte skriver nån annan dagbok. Men det kanske är onödigt att publicera? Vad säger ni, är det nåt ni vill ha kvar? Synpunkter mottages tacksamt!

Nu ska jag samla ihop hundarna och ge mej ut i naturen. Kram på er.

 

 

Bara lite grann?? Jag gillar inte virus och baciller 🙁 Trots att jag nästan är tillbaka på min gamla ork (saknas ca 20%) har jag i stort sett inget imunförsvar och suger åt mej ungarnas baskilusker som en svamp. Och eftersom jag heller inga reservkrafter har blir jag däckad för minsta lilla förkylning. Suck..det är såååå trååååkigt att vara sjuk. Så, färdig-gnällt för den här gången.

På plus-sidan har jag hundlivet (nja, om man bortser från att dom blir rätt så understimulerade när jag är sjuk då..), nu för tiden är vi regelbundet på klubben och både tränar och umgås. Bluff är helt kalas att jobba med, i och för sej har alla mina tikar bra arbetsmotot men Bluff är helt ”out standing”, alltid glad, alltid sugen på mer jobb, tar aldrig åt sej om jag blir nervös eller irriterad. Vet inte om det beror på att han är en ”han” eller om det är individen – har ju aldrig haft hane förut så jag har inget att jämföra med. Har velat fram och tillbaka om att ev tävla med honom i höst men har nu i den här sista förkylningen bestämt mej för att vänta tills april-appellen. Lydnads-ettan kanske vi ger oss på tidigare, men hur eller hur vill jag ha mer stadga i momenten innan jag ger mej ut och tävlar. Och som sagt, tyvärr tryter orken att träna regelbundet så mycket som skulle behövas.

Just för tillfället är jag rätt frustrerad över att inte hinna, orka och ha råd med allt jag skulle vilja göra med hundarna. Det finns ju en massa skoj att tävla i… Önskar jag kunde hålla på med hundarna på heltid, kanske med kennelhjälp, men det får nog vara en önskedröm…

Sen går jag ju och väntar på löp också, men än så länge syns inte minsta lilla bloddroppe till, varken här eller där. Nåja, förr eller senare…

En annan önskedröm som har hittat in i mitt huvud i dag är en stuga, mitt ute i skogen, långt från grannar, vägar, smällare och annat ”störande” till nyår, kanske med ett trevligt värdshus i närheten, att äta lite ”fin-mat” i på nyårsafton. Åh vad det vore mysigt att ta med Hasse, pojkarna och alla hundarna på en lång-weekend och åka nånstan och bara vara, med natur och tystnad. Hm… kan det vara så att jag längtar ut till landet 😉 ”Säg är det konstigt att man längtar bort nångång” 🙂

Nähä, nu är det dags för lite kaffe och sen ska jag nog klippa lite klor. Ha de’!

 

I helgen var det dags, nåt vi har pratat om länge men eftersom jag har haft ”Den Stora Tröttheten” på besök har det inte varit möjligt förens nu. I lördags morse packade vi ryggan med kaffe, pannkakor och en massa dricka, klädde oss ”rejält” och gav oss iväg för att vandra, kanske inte helt utan knot från grabbarna ;), i Vångas utkanter. Där finns en uppmärkt led om ca 11 km som går förbi en massa av Vångas historia, gruvhål, gamla kolminor, torpställen mm + all vacker natur. Vi gick från bilen kl 10.30 när det fortfarande var lite småkyligt men snart var vi varma. Först biten gick i underbar ”riktig skog” (som tyvärr är märkt för avverkning…) men så småningom kom vi fram till småvägarna runt Tolskepp. Efter att passerat gruvan satte vi oss att fika på platsen för tidigare vargjakt, men inte minsta lilla yl från ulvar hörde vi 😉

Efter den välbehövliga pausen fortsatte vi genom ”centrum” av Tolskepp och passerade ”Möjligheternas Gård”, därefter gick leden förbi Axsjön en liten bit, och där var det så vackert ”att man nästan blir religös” som Hasse säger. Här unnade vi oss en paus också. Vid Butbro torpställe stod vi en stund och funderade på det fantastiska att få bo så fridfull och enskillt mitt i naturen men insåg också att för dom boende på 1800-talet var det nog inte så lätt. Tänk så bortskämda vi människor har blivit på bara ett par hundra år….

Kvart över två var vi tillbaks till bilen, en kvart tidigare än dom 4 timmarna vi hade räknat med. Vi hade då gått i lugn promenadtakt och stannat ofta för att läsa på infotavlor och verkligen uppleva naturen men eftersom leden går både upp och ner och stundtals i ojämn terräng så var det skönt att ”komma i mål”. Ingen av grabbarna kroknade vilket jag var väldigt glad över, med tanke på att vi mer eller mindre tvingat dom att följa med, och även om dom inte riktigt vill erkänna det så tror jag att dom tyckte att det var kul. Jag är jätteglad över att det blev av eftersom Vånga alltid kommer att vara ”hemma” för mej och jag gillar att ”knyta an” till all historia som finns. Jag gör gärna om det, och framför allt ska jag nog försöka få med mej hela familjen på andra vandringsutflykter – både korta och långa. Frågan är väl bara hur mycket mutor jag måste ta till 😉

Här finns info om Vånga och bla Vånga-leden om man vill veta mer http://www.vangabygden.se/

Och ja, jag hade träningsvärk dagen efter 🙂

Och för att få sista ordet….. Lösa hundar är INTE = jakt, så det så!

För att du håller hemsidan så levande!

Som vanligt försvinner mina dagar alldeles för fort. Jag varvar fortfarande hund och plugg så mycket jag hinner och orkar. Jag har också hunnit bli aktiv på bruxan i Norrköping, dels som funktionär på utställning/hundens dag, och sen har Hasse och jag åtagit oss köket varannan torsdag den här terminen. Jättebra att vara två för då hinner vi turas om att träna. Lite häftigt är det också att se hur snabbt man kommer in i gänget när man väl har bestämt sej för att man vill vara aktiv. Jag har de senaste åren varken velat eller orkat engagera mej utan smygit runt och tränat för mej själv och försökt distansiera mej från föreningsarbetet, men det känns rätt bra att vara på G igen.

Testade häromveckan att vara med på träningstävling för att Bluff skulle få vänja sej vid kommendering. Helt mot vad jag trodde så brydde han sej över huvud taget inte om att nån stod och ropade, utan han var helt i händerna på mej utan att ens snegla åt sidan. Nån nytta har alltså all ”focuseringsträning” gjort 🙂 Nu börjar vi även få till lite moment….

Bägge pojkarna har fyllt år, Niklas 13 och Christoffer 11, och som alla mammor tycker jag inte att det är länge sen dom var små….

Jag har också äntligen kommit iväg till optikern med både mej själv och Christoffer. Jag har länge misstänkt att jag behöver glasögon och Christoffer har börjat krypa intill tv-n och säga att han ser sämre. För hans del var det tvärt om – hans syn har förbättrats nästan en hel enhet vilket naturligtvis gör att hans glas inte stämmer. Till mej sa optikern: Oj, KÖR du bil??….. Alltså blir det nya glasögon åt både mej och Christoffer och inget Ullared den här månaden heller (sorry Annelie) 🙁

Idag blir det plugg (redovisning) hela dagen men förhoppningsvis blir det en långpromenad framåt eftermiddagen och träning på klubben ikväll. Om det inte stormar alltför mycket vill säga….

Nu har äntligen Movi kommit ut sitt höglöp (ingen parning denna gång) och allt börjar lugna ner sej. Men vad är det egentligen med manliga individer, alltså Bluff, och ”goda dofter”?? Att man kan bli så totalt urblåst och inte ha koll på nåt annat än en hundrumpa! Som tur är kan han ganska bra avgöra när det är som lämpligast så den riktigt jobba perioden blir inte så lång för honom (och oss). Men å vad jag önskar att vi hade gård med hundhus/hundhage vid dom här tillfällena…. För att försöka göra det lite lättare för honom har vi varit ute mycket i skogen den här helgen, jag har tagit en paus i söket och koncentrerar mej nu på spår. Norrköping BK har en appell i november där jag gärna skulle vilja vara med och jag känner att jag har mycket större möjlighet (läs kunskap och erfarenhet) att få till spåret. Spåret går som på räls med Bluff  och sen är det ”bara” lydnaden kvar…

Svamp har vi hittat i skogen också, massor förståss, som alla andra, men efter att ha suttit och rensat en massa timmar har jag infört plockningsförbud. Det är ju i alla fall bara jag som äter här hemma och dels har jag ätit massor redan och dels har jag massor i frysen, så nu får det vara bra. Om jag inte hittar extra fina förståss….

Nu väntar jag på att Ammi ska börja löpa så att vi kan göra ett försök till med Bluff. I höst planerar vi även en kull med Viva/Bluff så hoppas jag att vi får lite valpgos igen – är ju ett tag sen nu. Men dom ”valpar” vi har får vi ideligen en massa rapporter om, nu senast var det Java som var iväg och gjorde sitt MH. Och vi själva har veckorna fyllda av hundaktiviteter, ikväll är det miljöträning/sök på återvinningen i Linköping.

För övrigt är det plugg 😉