Fätorpet's kennel

Så kom jag då äntligen iväg till Island!

I ca 10 år har jag haft en stående inbjudan att få åka till Island – alla utgifter betalda – om jag kommer till min kompis Anna från lantbruksutbildningen och hjälper henne och hennes familj med deras 400 tackor i vårens lammning. I tio år har jag tackat nej eftersom jag dels haft egna får som lammat ungefär samtidigt men också min familj att tänka på. Med grabbarna just nu boende hos pappa och bara en hund att placera ut tog jag chansen att få komma ut på lite äventyr, att få umgås med Anna en längre tid, att få lite annat än vardagen att tänka på och att få se lite av världen.

Äventyret börjar med att min chef skjutsar mej till pendeln, som jag aldrig har åkt med förr… Lägg förresten märke till skorna som jag har på mej när jag står hemma i solen och väntar och kom ihåg dom lite senare. Pendel alltså från Linghem till Norrköping. Det går fint. Är i Norrköping i god tid. Därefter tåg till Arlanda. Jag tror att jag har åkt tåg förr men jag kan inte komma ihåg när men det fixar sej också. Kommer med på rätt tåg och går av vid rätt station. Fortfarande i god tid. I väldigt god tid. Jag hinner med både lunch, go-fika och en lång stund av strosande på flygplatsen och alla dess affärer. Vem handlar förresten på en flygplats??!! Nu har jag dessutom tid att hinna bli lite nervös inför flygningen, de senaste två veckorna har jag levt under sån stress att jag är förundrad över att varken ha fått magsår eller hjärtinfarkt och all oro inför resan har jag förträngt, men nu börjar tankarna komma, tänk om jag får panik när vi lyfter….

Visserligen har jag bilat i Europa så helt ovan vid att resa är jag inte, och jag har faktiskt flugit förr, men det var 40 år sedan… Väl på planet (rätt plan dessutom 😉 ) inser jag att jag inte är rädd alls, bara väldigt förväntansfull. Visst får jag sekundsnabb hisningar i magen när det studsar och knakar vid starten, och ett ögonblicks rädsla när jag tycker mej se rök från vingen innan jag inser att det är moln, men mest av allt tycker jag bara att det är väldigt väldigt spännande. Största delen av resan sitter jag och spanar ner på landet Sverige, dom norska fjällen och havet och så småningom landet Island. Tacksam över att jag varken kräktes eller grinade av rädsla kliver jag på Isländsk mark och möter Anna. Nu har vi ca 8 timmars bilande till norra Island och deras gård Sandfell kvar men jag behöver inte bry mej om nåt mer än att slappna av. Jag klarade det!! Jag kom fram! JAG ÄR PÅ ISLAND!!!

Kommer ni ihåg skorna? Med ett par timmar kvar ”hem” möts vi av det kallaste snö-oväder dom har haft i april på 25 år. Det kallas tajming för nån som ogillar kyla och snö som jag gör. Som tur var så hade Anna ett par extra kängor i bilen som jag fick låna vid matpausen och som tur är så är det bedövande vackert i alla fall 🙂

Fortsättning följer…

 

Valpar efter Bluff kanske blir möjlighet i år i alla fall. Återkommer….

Tyvärr blir det inga valpar efter Bluff i år heller, kanske kanske nästa år men ännu inget bestämt.

Jag har börjat fundera på att ta en kull på Vera men först och främst ska hon göra ett MT, sedan får vi se…

Nu är jag dessutom väldigt sugen på att spara en valp åt mej själv, det var länge sedan så det är väl på tiden. Med bara en ”gammal herre” har ju möjligheterna att ha valp ökat.

Men först tar jag en tur till Island 😉

finns inte mer……

Jag minns henne med glädje, gränslös kärlek och stor tacksamhet över att hon fick vara min.

Ammi kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta.

Rapporter från valpköparna är väldigt positiva och det verkar som alla tre, Lisa, Juli och Trubbel har anpassat sej väl efter sina nya familjer. Hoppas att det fortsätter så 🙂

Sen sist har jag varit på en två-kvällars föreläsning med Jan Gyllensten med tema ”problemhund och hundproblem”. Vårt distrikt fick lite pengar över från SM förra året och bjuder därför medlemmarna på olika arrangemang. Först ut var instruktörerna. Vi höll till på Norrköpings BK (nära och bra) och hade både teori inne och praktiska övningar ute. Jan är mycket erfaren och dessutom en väldigt tydlig och duktig pedagog vilket gjorde att det var lätt att följa hans röda trådar. Kanske inte så mycket nya kunskaper med mycket som var väl värt en repetition.

En lördag tillbringade jag på Södertälje BK där SBK anordnade en exteriörbeskrivar-utbildning och vår rasklubb hade två representanter med som behövde övningsobjekt.  Bluff ställer gärna upp på allt som innebär att han får pussa på folk och känna att han är i centrum och eftersom jag tycker att det är viktigt att vi har beskrivare i rasklubben offrar jag gärna ett par timmar på det också. Det var också kul att komma upp till Södertälje BK som var den första brukshundklubben där jag var aktiv. Tyvärr, eller naturligtvis heter det nog, är det nya människor nu och jag träffade inga gamla kompisar men det var ändå trevligt att sitta där och bli lite nostalgisk. Har bara lite svårt att förstå att det faktiskt är 20 år sedan…

Vi har också varit med och visat grundträning i specialsök. Jag skulle bara svänga förbi ICA Maxi och hälsa på Susanne som stod och demonstrerade sin utrustning på Arken Zoo, och plötsligt var jag och Bluff med och visade. Bluff har inte tränat detta på ett halvår, han har aldrig varit inne i en butik med liv och rörelse och han har aldrig jobbat på plattformen med en hög okända människor omkring sej men allt detta klarade han med bravur även om han var lite nervig dom första fem minuterna. ”I’m impressed!!” Tack snälla Susanne för att vi fick vara med!

Sedan har jag varit iväg och tränat ett antal gånger, både spår och planlydnad. Jag är fortfarande väldigt försiktig med att promenera på hårt underlag, kasta bollar eller göra sådana övningar som innebär snabba och påfrestande rörelser med tanke på Bluffs tå, men – peppar peppar – så ser det ut som om tassen håller nu. I spåret har Bluff jobbat hur bra som helst trots det bara har varit ”andra fötter” än mina egna som gått spåret. Även Ammi har fått vara med men hon får blodspår med klöv som slut. I planlydnaden har jag mest tränat linförighet/fritt följ och stadga i dom ”långsamma” momenten. Har ändrat metod en aning som innebär att jag samlar ihop honom lite ”hårdare” och har mer eller mindre noll tolerans med hans försök att hålla koll på hela Norrköping samtidigt som vi tränar. Igår tränade vi med kommendering för första gången på länge och det gick riktigt bra.

Niklas har fyllt 16 år och vi har börjat jobba på det där med körkort. Lämplighetsintyg ska sökas och snart ska han och jag gå en introduktionskurs så att han får börja övningsköra med mej. Spännande och kul ska det bli 😉

Den övriga världen utanför hundverksamheten tar jag fortfarande lite en dag i taget, det är mycket praktiskt som ska ordnas och lösas och det gör sej inte på en dag, eller ens två… Jag hoppas att det ser ljusare ut till våren.