Fätorpet's kennel

finns inte mer……

Jag minns henne med glädje, gränslös kärlek och stor tacksamhet över att hon fick vara min.

Ammi kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta.

Rapporter från valpköparna är väldigt positiva och det verkar som alla tre, Lisa, Juli och Trubbel har anpassat sej väl efter sina nya familjer. Hoppas att det fortsätter så 🙂

Sen sist har jag varit på en två-kvällars föreläsning med Jan Gyllensten med tema ”problemhund och hundproblem”. Vårt distrikt fick lite pengar över från SM förra året och bjuder därför medlemmarna på olika arrangemang. Först ut var instruktörerna. Vi höll till på Norrköpings BK (nära och bra) och hade både teori inne och praktiska övningar ute. Jan är mycket erfaren och dessutom en väldigt tydlig och duktig pedagog vilket gjorde att det var lätt att följa hans röda trådar. Kanske inte så mycket nya kunskaper med mycket som var väl värt en repetition.

En lördag tillbringade jag på Södertälje BK där SBK anordnade en exteriörbeskrivar-utbildning och vår rasklubb hade två representanter med som behövde övningsobjekt.  Bluff ställer gärna upp på allt som innebär att han får pussa på folk och känna att han är i centrum och eftersom jag tycker att det är viktigt att vi har beskrivare i rasklubben offrar jag gärna ett par timmar på det också. Det var också kul att komma upp till Södertälje BK som var den första brukshundklubben där jag var aktiv. Tyvärr, eller naturligtvis heter det nog, är det nya människor nu och jag träffade inga gamla kompisar men det var ändå trevligt att sitta där och bli lite nostalgisk. Har bara lite svårt att förstå att det faktiskt är 20 år sedan…

Vi har också varit med och visat grundträning i specialsök. Jag skulle bara svänga förbi ICA Maxi och hälsa på Susanne som stod och demonstrerade sin utrustning på Arken Zoo, och plötsligt var jag och Bluff med och visade. Bluff har inte tränat detta på ett halvår, han har aldrig varit inne i en butik med liv och rörelse och han har aldrig jobbat på plattformen med en hög okända människor omkring sej men allt detta klarade han med bravur även om han var lite nervig dom första fem minuterna. ”I’m impressed!!” Tack snälla Susanne för att vi fick vara med!

Sedan har jag varit iväg och tränat ett antal gånger, både spår och planlydnad. Jag är fortfarande väldigt försiktig med att promenera på hårt underlag, kasta bollar eller göra sådana övningar som innebär snabba och påfrestande rörelser med tanke på Bluffs tå, men – peppar peppar – så ser det ut som om tassen håller nu. I spåret har Bluff jobbat hur bra som helst trots det bara har varit ”andra fötter” än mina egna som gått spåret. Även Ammi har fått vara med men hon får blodspår med klöv som slut. I planlydnaden har jag mest tränat linförighet/fritt följ och stadga i dom ”långsamma” momenten. Har ändrat metod en aning som innebär att jag samlar ihop honom lite ”hårdare” och har mer eller mindre noll tolerans med hans försök att hålla koll på hela Norrköping samtidigt som vi tränar. Igår tränade vi med kommendering för första gången på länge och det gick riktigt bra.

Niklas har fyllt 16 år och vi har börjat jobba på det där med körkort. Lämplighetsintyg ska sökas och snart ska han och jag gå en introduktionskurs så att han får börja övningsköra med mej. Spännande och kul ska det bli 😉

Den övriga världen utanför hundverksamheten tar jag fortfarande lite en dag i taget, det är mycket praktiskt som ska ordnas och lösas och det gör sej inte på en dag, eller ens två… Jag hoppas att det ser ljusare ut till våren.

Hela söndagen tillbringade jag på bruxan och våra spårtävlingar i lägre och högre, med att vara behjälplig på div olika funktioner. Jag började tidigt med att öppna köket, fortsatte med att vara ”springare” på uppletandet, skytt på platsläggandet och budföringen och till sist skrivare på plan under lydnaden. Det är lika kul varje gång, dels träffar man en massa roliga människor med samma intresse och dels får man en massa inspiration.

Är själv väldigt kluven till tävling för egen del just nu. Dels får jag inte till den träning vi behöver och även om jag känner mej färdig brukar det inte fungera när vi väl är där hur bra det än går en vanlig dag. Knepigt det där… Borde kanske gå en kurs eller två och få lite ny input. Närmaste halvåret har jag i alla fall bestämt mej för att ta det lugnt, möjligtvis att jag startar en två mot slutet av säsongen men mer troligt är att jag väntar till våren med att ta tag i träningstävlingen igen. Framför allt vill jag att Bluffs tå ska bli helt bra först.

Många av våra Norrköpingsekipage gjorde lyckade starter med uppflytt eller godkänt som resultat, stort grattis till alla er och lycka till i nästa klass ni som kliver uppåt 🙂

Nu går Bluff rent igen, mycket snabbare den här gången, men naturligtvis beror det mycket på att han fått smärtstillande. Nu är det dags att sätta igång honom igen och i torsdag var vi till klubben för lite planlydnad. Vanlig och låååångsamt fritt följ fick det bli, med mycket halter och vändningar. Inte en språngmarsch och inte en enda ”kastivägboll-belöning”. Ska fortsätta så, så länge jag har tålamod, hellre  en tråkig vinter är bättre än en hälta som inte ger med sej. Jag ska se till att komma ut och spåra lite mer istället, långsamma näringsspår eller lite äldre och svårare viltspår så att det inte går så fort. Ammi blir inte ledsen heller om hon får hitta en klöv eller två. Långpromenaderna får jag väl fortsätta att gå själv 😉

Kärleksört har varit tillbaks hemma en vecka, tyvärr gillade inte familjens gamla hund nykomlingar så jag köpte tillbaka henne. Ammi tog genast på sej rollen som reservmorsa och leker som en unghund och kastar upp mat så fort hon får chansen. Bluff är väl måttligt förtjust i att en liten slyngel ska klättra i ansiktet på honom och han ser lagom förnärmad ut när han blir pussad över hela näsan. Inte ens i sitt näste under sängen får han vara ifred. Nu har vi haft nya spekulanter här och på måndag blir det ny besiktning hos veterinären och sen flyttar Kärleksört ner till Jönköping är det tänkt 🙂

Då är vi där, mitt i ”Helvetesveckan” 🙂 Nästa vecka återgår vi till lugnet med att bara ha två hundar. Alla tre valparna har fått hem som känns väldigt bra, stora möjligheter för oss alla känns det som. Just nu tar vi en dag i taget med mat, ”skitplock” och skurning, hantering, kloklippning, lek och bus och upptäcktsfärder. Alla som tror att det är svårt att lämna iväg valpar till nya ägare är välkomna hit att höra oljudet och känna lukten av valpbajs klockan fem-halv sex om mornarna 😉 Onsdag förmiddag är det dags för veterinärkontroll och till helgen blir det flytt. Då åker även Kivi hem till Mikaela. Hon (Kivi alltså) hälsar at det ska bli toppen att slippa ungarna och få jobba lite ihop med matte igen.

Bluff är halt igen och äter nu remadyl i två veckor och ska ”vila i rörelse”. Troligtvis inflammation i en tåled för det fanns som tur var inga som helst anmärkningar på röntgenbilderna. Förutsättningarna är alltså goda för att han ska bli helt återställd även om det tar tid. Bluff tycker att det är helt okey att tillbringa lite tid i soffan 🙂

Söndagen tillbringade jag i gott sällskap i Nynäshamn på Bruks och IPO-SM. Attans kul att se duktiga ekipage och träffa människor man sällan träffar i vanliga fall.  Till vardags är jag lite bekymrad för bruxets vara eller inte vara men när man ser alla människor som strålar samman på ett SM väcks lite hopp 🙂

För övrigt har mycket tid senaste veckan gått åt till att få ordning på alla anmälningar till utställningen vi ska ha på Norrköpings BK, 94 anmälningar ska sorteras i raser, klasser och grupper. PM är skickade. Återstår idag att skriva ihop katalogen och beställa rosetter. Sedan är det dags att jaga lite funktionärer och samla ihop priser. Jag säger som jag brukar: ”Aldrig mer!!” 😉

Avslutar med lite bilder på valparna. (Ursäkta röran) Tack Catrin! 🙂