Dansa med hundar

I söndags var jag i Linköping för att se när Sofia och Viva gjorde sin debut i Fristyle. Bägge två var naturligtvis jätteduktiga, och kom femma med uppflyttningspoäng i klass 1 och vann tillsammans med sitt lag i klass 6+. Jag har bara sett ett par sådana här tävlingar förut men är lite fascinerad över hur himla bra det kan bli. Och varje gång jag har varit åskådare börjar jag genast att komponera ihop ett program i mitt huvud, väl vetande att jag har hundar som gärna samarbetar och kan lära sej nästan vad som helst. Men sen inser jag naturligtvis att jag inte har tid att ta tag i träning för ytterligare en gren. Och måste jag välja harvar jag hellre i vallningshagen, i skogen eller på lydnadsplan… Men synd är det att man inte har obegränsat med tid, energi och pengar till anmälningsavgifter 😉

En annan sak som jag kom att tänka på i söndags på väg hem, var att jag aldrig säger ”hej då” till hundar. Det här är en grej som har varit självklar för mej i många år men nu tänkte jag verkligen till och grunnade en stund på anledningen. Och varför det då? Jo, hundar har ett väl utvecklat språk men dom kan inte svenska. Vårt eget beteende är rätt likadant oavsett om vi kommer eller går, vi ler (förhoppningsvis) och kramas och ”pratar med glad röst”. Det som skiljer är orden, ”hej, så kul att ses, hur är det med dej” eller ”hej då, vi ses snart igen, ha det bra” osv. När vi hälsar på hundar, eller för den delen när hundar hälsar på varandra, så kramas och pussas det och ”pratas med glad röst”, och det ingår i hundars sätt att ”knyta ihop flocken”. Så jag tror alltså att när vi säger hej då till en hund så knyter vi ihop och knyter ihop och knyter ihop och sen går vi…. I värsta fall har vi dessutom ynkat och talat om hur farligt det ska bli, ”å din stackare, ska du vara ensam nu, lilla gubben hur ska det gå”. Jag vet i alla fall minst en hund som rev huset när den var ensam som på bara ett par gångers träning inte hade problem med det längre, och det berodde till största del på mattes ändrade beteende. Och här hemma fungerar det också, jag är nog istället tydligt avståndstagande när jag ska gå iväg. Rätt eller fel, tja, det lär vi aldrig få svart på vitt på, men ärligt talat, hur många gånger har ni sett en hund ta farväl av en annan hund 😉

Avslutar med lite bilder på Viva, som finns lite extra långt in i uppfödarhjärtat efterosm hon var kvar hos mej så länge 🙂 Och TACK  Yvonne, för att du är så snäll och lägger ut alla dina fina bilder!