Jag gick igång lite häromdagen, på komentaren ”jag har inte betalat in medlemsavgiften i år för jag tycker att kursutbudet är för dåligt”. Jag lyckades bita ihop och vara fortsatt trevlig men det var nog tur att jag såg det på ett datamedia och kunde vänta en halvtimme innan jag svarade…
Jag är med i Norrköpings BK därför att:
- Jag vill utvecklas tillsammans med min hund/mina hundar. Det här konstaterade jag var mitt främsta mål (främsta anledning) genom ett ”utslagstest” på en träff inom SBK för ett antal år sen men det står sej ännu.
- Jag vill ha en bra plats med rätt utrustning, inom rimligt avstånd att träna på
- Jag vill ha möjligheter till vidareutbildning antingen genom kurser, träffar eller träning tillsammans med andra.
- Jag vill ha officiella tävlingar och möjlighet att kunna delta i dom
- Jag vill ha inofficiella träningstävlingar och möjlighet att delta i dom
- Jag tycker att det är viktigt med en förening som har avelsansvar för de sk bruksraserna, bla min som är Australian Shepherd, och som skapar och tillhandahåller olika verktyg för att kunna utvärdera mitt och andras avelsarbete
- Jag vill ha möjlighet att pröva mina egna hundar och mina ”valpar” på MH, MT och bruksprov likväl som genom utställning och extriörbeskrivning
- Jag vill ha information om vad som händer i ”hundvärlden” genom medlemstidningar och andra medier, skapade för och av medlemmar
- Jag vill träffa människor med samma intressen som jag
- Jag vill ha möjlighet att påverka vad som händer inom föreningen, både i stort och smått
I och med den sista punkten är jag också oftast en aktiv funktionär på olika områden. Just nu är jag kassör och försöker även hjälpa till som funktionär på olika tillställningar. Jag har genom åren (ca 25 vid det här laget…) varit instruktör, tävlingsledare, MH-figurant, spårläggare, sök-figge, köksa, utbildningsansvarig, styrelseledamot, utställningsarrangör mm mm. För mej innebär ett ideellt föreningsarbete att jag ”byter tjänster” med andra som vill ha ut samma saker som jag – jag fixar det här idag och du nåt annat i morgon. VARJE ENSKILD UPPGIFT är för mej lika mycket värd, blir inte gräsmattan klippt, elen betald eller spåren lagda kan vi inte ha en fungerande verksamhet. ALLA KAN hitta uppgifter som man klarar. Även om man är nybörjare inom hund har man ALLTID andra kunskaper, nån är elektriker, kock, mekaniker eller rent av styrelseledamot i nån helt annan verksamhet, och tillsammans kan man få föreningen att gå framåt. Vill man utvecklas finns MASSOR av tillfällen att lära sej, både genom erfarenhet eller genom alla utbildningar som finns att tillgå. En förening blir vad VI medlemmar gör den till.
En av dom första saker som hjälper en förening är dom pengarna man får in via medlemsavgifterna!
Naturligtvis finns det även saker i en förening som jag inte gillar. Tex nya medlemmar som vill uppfinna hjulet en gång till och vill ändra på allt bara för ändrandets skull. Eller gamla medlemmar som inte vill ändra på nåt för ”så har vi aldrig gjort förut”. Man har inte heller samma ”kemi” med alla människor, en del gillar man mycket och en del gillar man mindre, så är det i den vanliga vardagen och så är det i föreningen. Men om man håller isär ”person” och ”aktivitet” brukar det fungera i alla fall. Likaså kan många konflikter undvikas genom en sån enkel sak som att ha koll på stadgarna (samvetsfråga – hur många har läst igenom dom?). Man måste också lära sej att släppa vissa saker även om man inte tycker likadant och låta andra göra på sitt sätt det dom har åtagit sej (lätt att säga men oj så svårt…). Huvudsaken är att målen blir nådda. Man måste också acceptera att man inte kan säga ”dom” med gott samvete, är man med i en förening är det alltid vi. Vill man ha en förändring finns det vägar att gå. Bli aktiv i en sektor, gå på möten, bli styrelseledamot mm. De senaste åren har agilitysportens vara eller inte vara i SBK diskuterats flitigt. Ett av dom fånigaste argumenten till att gå ur SBK som jag har hört var när nån sa ”vi är många på vår klubb som vill ha agility men vi får ingen respons av styrelsen för där finns ingen agilityintresserad”. Som sagt, vill man ha förändringar jobbar man aktivt för en sådan, är man dessutom många torde det vara hur enkelt som helst att både ha en stor, fungerande sektor och representanter i styrelsen. Jag har ännu inte varit med i en förening där inte majoriteten på ett klubbmöte har haft bestämmande-rätt.
Jag anser att alla medlemmar måste ta ett ansvar och hjälpa till med det praktiska arbetet, i stort och smått, men jag tycker också att man måste få säga nej när man känner att det blir för mycket. Själv är jag periodare, ibland tar jag på mej massor av jobb, både sånt som jag blir tillfrågad om och sånt jag gladeligen skapar själv, och ibland gör jag nästan ingenting. Jag har aldrig varit pressad att säga ja, har alltid sagt nej till det jag inte vill, hinner eller orkar. Ibland måste man också få prioritera sej själv och sin hund/sina hundar under en längre period – hur ska man annars kunna kvala in och delta i ett SM 😉
Tyvärr lutar det åt att det ideella arbetet är på väg att försvinna. Redan nu finns vissa medlemmar som vill ha nån form av ekonomisk ersättning för sitt arbete eftersom dom anser sej göra ett ”viktigare” arbete än andra sysslor. Andra tycker att det är självklart att ”köpa sej en tjänst” och tror att en förening fungerar som ett vinstdrivande företag. Det är kanske den vägen vi ska gå? Visserligen tror jag på att en förening har nytta av att i vissa lägen anställa tex en avtalsinstruktör eller en administratör som kan sköta den delen av löpande verksamhet som MÅSTE utföras, men jag tror också på att man måste anpassa verksamheten till dom resurser man har tillgängliga. En av dom största resurserna vi har är människorna som är med och antingen ska alla ha betalt eller också ska ingen. Frågan är väl hur många som har råd att tävla, gå kurs eller låta sin hund göra ett MH, om alla aktiva ska ha ”lön”? Vi är nog på väg mot någon form av förändring inom den närmsta framtiden, jag håller tummarna för att det blir ”av godo”.
Det här skriver jag dagarna efter att ha bott på klubben en hel helg och hjälpt till på en stor tvådagarstävling, utan annan ersättning än mat och dricka (massor med vatten eftersom det var två stekheta dagar). Slitigt javisst, men även jätteroligt och utvecklande 🙂 
