Författare: Nina Mellfors

Lördag söndag 17+18 augusti var jag på ÖKK’s stora utställning i Norrköping och gjorde mina två sista aspirant-tjänstgöringar och eftersom jag blev godkänd är jag numera ringsekreterare 🙂 Utbildningen består av dels ett antal teori-timmar som vi klarade av i vintras, sedan fem stycken tillfällen som elev/aspirant där man får vara med och jobba under överseende och handledning av erfarna ringsekreterare. Det här är mitt andra försök att genomföra utbildningen. Vid den första klarade jag av teorin men sen ska man göra tjänstgöringen inom ett år och just det året kraschade Hasses rygg och att åka hemifrån och lämna honom med ungar, hundar, får, vallning, ostkunder mm mm var inte så lätt. Det mesta som inte var nödvändigt fick räknas bort det året.  Nu blev jag i alla fall godkänd på alla mina praktik-dagar + teoriprov och det är jätteskönt att vara klar.  Hoppas bara att jag får några uppdrag innan jag hinner glömma bort allting 😉

Nu i helgen är det utställning igen men då är jag med som arrangör. SBK Östgöta Distrikt har hand om årets SM för brux och IPO och i samband med det har vi en utställning. Det mesta är väl under kontroll (tror jag) med det går åt en hel del tid att fixa allting. Jag kommer att bo nere på området (travet i Mantorp) från torsdag till söndag och hinner säkert se lite brukslydnad också, och träffa en massa trevligt folk dessutom 🙂

Ibland vill det sej inte…

Torsdagen den 8 augusti åkte jag glad i hågen upp till Nyköping och hämtade upp Kivi för vidare färd mot Dalarna och Jake. Enligt alla beräkningar och yttre tecken skulle det vara helt rätt dagar. Och det kanske det var men dom kom inte till i alla fall trots ihärdiga försök och även med viss hjälp. Hundarna gillade verkligen varandra från första början och stortrivdes tillsammans så vi kan inte skylla på ”kemin”. Ett ”bra försök” fick vi på fredagen, som möjligtvis resulterade i att nån droppe slank in på rätt ställe och KAN leda till dräktighet men den chansen är väldigt väldigt liten och inget vi räknar med. Tyvärr hade jag inte tagit något progesteronprov så helt säker på att det var rätt dagar är jag inte, och när det på lördagen mest var lek och bus avbröt vi en annars väldigt trevlig vistelse hos Tina och Mats och åkte hem. Nu planerar vi istället att para till våren 2014 och ärligt talat finns det fördelar med det också 😉

Nu betyder det här inte att vi inte får valpar i höst i alla fall eftersom vi har lite andra, spännande planer att se fram emot. Info kommer på hemsidan så fort vi har klara besked 🙂

För övrigt varvar jag dagarna med lite träning, lite husmors-sysslor, föreningsmöten och tandläkarbesök (har haft en trasig kind-tand som nu är borta men där ”hålet” fortsätter att göra ont. Jag trivs med det ner varvade tempot efter min examen 🙂

Vi började veckan med att Niklas och Christoffer var på ”kollo” hos Lelle och Anna. Dom trivdes och hade jättekul, med spel, bär-ätande, fiske mm mm medan Hasse och jag fick lite egen tid. Måndag fick vi dessutom ett litet större lån beviljat för att kunna baka ihop två riktigt dyra lån och ett som visserligen var rätt bra, men på det här sättet sänkte vi både ränta och månadskostnad rejält och har dessutom mycket större möjligheter att kunna betala lite extra när vi kan. Måste tillägga att det inte alltid är positivt med stora etablerade banker och fel med kreditinstitut, om man inte redan har en massa pengar förståss… Nu har vi också möjlighet att lättare byta bank, vilket vi har pratat om länge.

Tisdag middag hämtade jag hem grabbarna och for iväg med Niklas på hans årliga läkarundersökning. Den här gången skulle vi träffa en ny läkare eftersom den Niklas har haft hela tiden hittils hade slutat. Lite nervöst eftersom han har en ”diskuterad” medicinering och ibland vill välmenande läkare prova medicinuppehåll eller en annan medicin – inget vi har råkat ut för tidigare men vet dom som har…. Jag undrar föresten hur många gånger en läkare föreslår för en diabetiker att man ska prova att göra ett uppehåll med medicinen för att ”se hur det går” :/ Som tur var hade Niklas bra värden på vikt, längd och blodtryck, och eftersom allt annat fungerar jättebra, både hemma och i skolan, fick vi utan vidare nya recept. ”Varför ändra på nåt som fungerar bra” sa läkaren och tyckte att det var roligt att (för en gångs skull?) höra en tonåring och dennes mamma berätta om hur nöjda de var med den hjälp man fått 🙂

En annan sak den här veckan, som visserligen ställde till det lite i planeringen, men som är väldigt spännande är att Kivi började löpa tidigare än vi tänkt oss. Hon har hittills haft väldigt långa löp-cykler men helt plötsligt kortat ner dom till ”normala”  7 månader. Vi bestämde snabbt att vi planerar om och parar direkt istället för att vänta, annars springer tiden gärna iväg och lite akut blir det alltså ögonlysning av både Kivi och Jake. Kivis är gjord UA och förhoppningsvis är det inga konstigheter med Jake (han är ögonlyst tidigare i vuxen ålder) och i slutet av veckan åker Kivi och jag till Dalarna. Så nu håller vi tummarna för en lyckad parning och dräktighet.

Förutom alla roligheter har jag också fått en massa ”plock” gjort här hemma. Det märks tydligt på ork och lust att jag inte längre har en massa kapitel jag borde läsa, övningar att göra och uppgifter som måste lämnas in. Nu behöver jag ”bara” bekymra mej för att jag inte har nån vidare inkomst ännu, men desto mer tid till allt annat 😉

Fredag förmiddag packade vi husvagnen och for med den till Vikbolandet där Hasses syster Tina och hennes karl Thomas har en sommarstuga, bara ett stenkast från havsvatten. Vi passade också på att tigga oss till lite förmidagsfika hos Marie och Ludde som bor bara nån kilometer därifrån. Förutom lite trassel med husvagnsuppställning, batteri och lås hade vi det underbart. God mat och trevligt sällskap är ju aldrig fel. Inte sol och bad heller 🙂 Hasse fick pröva på att segla jolle – något han aldrig gjort även om han har seglat rätt mycket innan han träffade mej. Till en början fick han öva många gånger på att vända och klättra upp i jollen – numera kallar vi honom för ”te-påsen” – men sen gick det riktigt bra. Grabbarna fick till deras stora förtret inte prova jollen men blidkades av lite morotbåts-åka, ro-övningar och sen till deras stora förtjusning lite ”frigolit-åkning”. Dvs de ”tolkade” sittande, knästående eller stående på en stor frigolitskiva efter motorbåten.

Hundarna och jag strosade runt på tomten och vid strandkanten och bara mådde bra. Bluff var salig som en barnunge och sprang fram och tillbaka, upp och ner i vattnet, som den värsta kalv utsläppt på grönbete och fick även igång både Ammi och Movi. Idag ligger dom helt utslagna här hemma 🙂 Avslutar med lite bilder så att ni får en uppfattning om hur vi har haft det. Tyvärr var helgen rätt långt lidet innan jag tänkte på att fota men jag vet att Tina fotade en hel del och jag hoppas att jag får lite fler bilder så småningom.

 

Jag gick igång lite häromdagen, på komentaren ”jag har inte betalat in medlemsavgiften i år för jag tycker att kursutbudet är för dåligt”. Jag lyckades bita ihop och vara fortsatt trevlig men det var nog tur att jag såg det på ett datamedia och kunde vänta en halvtimme innan jag svarade…

Jag är med i Norrköpings BK därför att:

• Jag vill utvecklas tillsammans med min hund/mina hundar. Det här konstaterade jag var mitt främsta mål (främsta anledning) genom ett ”utslagstest” på en träff inom SBK för ett antal år sen men det står sej ännu.
• Jag vill ha en bra plats med rätt utrustning, inom rimligt avstånd att träna på
• Jag vill ha möjligheter till vidareutbildning antingen genom kurser, träffar eller träning tillsammans med andra.
• Jag vill ha officiella tävlingar och möjlighet att kunna delta i dom
• Jag vill ha inofficiella träningstävlingar och möjlighet att delta i dom
• Jag tycker att det är viktigt med en förening som har avelsansvar för de sk bruksraserna, bla min som är Australian Shepherd, och som skapar och tillhandahåller olika verktyg för att kunna utvärdera mitt och andras avelsarbete
• Jag vill ha möjlighet att pröva mina egna hundar och mina ”valpar” på MH, MT och bruksprov likväl som genom utställning och extriörbeskrivning
• Jag vill ha information om vad som händer i ”hundvärlden” genom medlemstidningar och andra medier, skapade för och av medlemmar
• Jag vill träffa människor med samma intressen som jag
• Jag vill ha möjlighet att påverka vad som händer inom föreningen, både i stort och smått

I och med den sista punkten är jag också oftast en aktiv funktionär på olika områden. Just nu är jag kassör och försöker även hjälpa till som funktionär på olika tillställningar. Jag har genom åren (ca 25 vid det här laget…) varit instruktör, tävlingsledare, MH-figurant, spårläggare, sök-figge, köksa, utbildningsansvarig, styrelseledamot, utställningsarrangör mm mm. För mej innebär ett ideellt föreningsarbete att jag ”byter tjänster” med andra som vill ha ut samma saker som jag – jag fixar det här idag och du nåt annat i morgon. VARJE ENSKILD UPPGIFT är för mej lika mycket värd, blir inte gräsmattan klippt, elen betald eller spåren lagda kan vi inte ha en fungerande verksamhet. ALLA KAN hitta uppgifter som man klarar. Även om man är nybörjare inom hund har man ALLTID andra kunskaper, nån är elektriker, kock, mekaniker eller rent av styrelseledamot i nån helt annan verksamhet, och tillsammans kan man få föreningen att gå framåt. Vill man utvecklas finns MASSOR av tillfällen att lära sej, både genom erfarenhet eller genom alla utbildningar som finns att tillgå. En förening blir vad VI medlemmar gör den till.

En av dom första saker som hjälper en förening är dom pengarna man får in via medlemsavgifterna!

Naturligtvis finns det även saker i en förening som jag inte gillar. Tex nya medlemmar som vill uppfinna hjulet en gång till och vill ändra på allt bara för ändrandets skull. Eller gamla medlemmar som inte vill ändra på nåt för ”så har vi aldrig gjort förut”. Man har inte heller samma ”kemi” med alla människor, en del gillar man mycket och en del gillar man mindre, så är det i den vanliga vardagen och så är det i föreningen. Men om man håller isär ”person” och ”aktivitet” brukar det fungera i alla fall. Likaså kan många konflikter undvikas genom en sån enkel sak som att ha koll på stadgarna (samvetsfråga – hur många har läst igenom dom?). Man måste också lära sej att släppa vissa saker även om man inte tycker likadant och låta andra göra på sitt sätt det dom har åtagit sej (lätt att säga men oj så svårt…). Huvudsaken är att målen blir nådda. Man måste också acceptera att man inte kan säga ”dom” med gott samvete, är man med i en förening är det alltid vi. Vill man ha en förändring finns det vägar att gå. Bli aktiv i en sektor, gå på möten, bli styrelseledamot mm. De senaste åren har agilitysportens vara eller inte vara i SBK diskuterats flitigt. Ett av dom fånigaste argumenten till att gå ur SBK som jag har hört var när nån sa ”vi är många på vår klubb som vill ha agility men vi får ingen respons av styrelsen för där finns ingen agilityintresserad”. Som sagt, vill man ha förändringar jobbar man aktivt för en sådan, är man dessutom många torde det vara hur enkelt som helst att både ha en stor, fungerande sektor och representanter i styrelsen. Jag har ännu inte varit med i en förening där inte majoriteten på ett klubbmöte har haft bestämmande-rätt.

Jag anser att alla medlemmar måste ta ett ansvar och hjälpa till med det praktiska arbetet, i stort och smått, men jag tycker också att man måste få säga nej när man känner att det blir för mycket. Själv är jag periodare, ibland tar jag på mej massor av jobb, både sånt som jag blir tillfrågad om och sånt jag gladeligen skapar själv, och ibland gör jag nästan ingenting. Jag har aldrig varit pressad att säga ja, har alltid sagt nej till det jag inte vill, hinner eller orkar. Ibland måste man också få prioritera sej själv och sin hund/sina hundar under en längre period – hur ska man annars kunna kvala in och delta i ett SM 😉

Tyvärr lutar det åt att det ideella arbetet är på väg att försvinna. Redan nu finns vissa medlemmar som vill ha nån form av ekonomisk ersättning för sitt arbete eftersom dom anser sej göra ett ”viktigare” arbete än andra sysslor. Andra tycker att det är självklart att ”köpa sej en tjänst” och tror att en förening fungerar som ett vinstdrivande företag. Det är kanske den vägen vi ska gå? Visserligen tror jag på att en förening har nytta av att i vissa lägen anställa tex en avtalsinstruktör eller en administratör som kan sköta den delen av löpande verksamhet som MÅSTE utföras, men jag tror också på att man måste anpassa verksamheten till dom resurser man har tillgängliga. En av dom största resurserna vi har är människorna som är med och antingen ska alla ha betalt eller också ska ingen. Frågan är väl hur många som har råd att tävla, gå kurs eller låta sin hund göra ett MH, om alla aktiva ska ha ”lön”? Vi är nog på väg mot någon form av förändring inom den närmsta framtiden, jag håller tummarna för att det blir ”av godo”.

Det här skriver jag dagarna efter att ha bott på klubben en hel helg och hjälpt till på en stor tvådagarstävling, utan annan ersättning än mat och dricka (massor med vatten eftersom det var två stekheta dagar). Slitigt javisst, men även jätteroligt och utvecklande 🙂

En av dom trevligaste helgerna på hela sommaren och en av dom trevligaste midsommarhelger nånsin! Vi packade in oss i husvagnen och åkte till Klockrike och en av mina bästa ”väninnor” (oj, det var ett uttryck jag inte använder så ofta känner jag…) och hennes sambo, Anna och Lelle. Där tillbringade vi ett par dagar i deras Paradis. Vi bodde bra, hundarna fick strosa i trädgården, vi åt (och drack 😉 ) gott. Vi fick åka lövad vagn efter gammal traktor till ett mysigt litet midsommarfirande i ”byn”. Vi pratade, vilade, pratade och mådde bra. Grabbarna fick kasta yxa, tälja, spela badminton och gå och plocka och pilla som dom ville i Lelles verkstad.

Underbart! Dit åker vi gärna igen 🙂