MT

Idag är jag glad!! Är just hemkommen från Jönköpings BK där Bluff har klarat sitt mentaltest. Nätt och jämnt visserligen men om man tittar på var han fick sina 325 poäng så är jag riktigt nöjd. Till att börja med så är Bluff inte speciellt intresserad av kamp, lite med mej i början gick bra, men sen fick det räcka. Och han sprang också raka vägen ut och kollade/nosade på trasan men så himla intressant var ju inte den heller. Och ”trasgömmor” pinkar man på, fast matte får skäms ögonen ur sej….  Det här beteendet väntade jag mej när jag anmälde men eftersom jag också vet att kamp-poängen ”bara” uppgår till 170 av testets 600 poäng så finns det i alla fall stora möjligheter att klara sej med en bra hund. Och resten gick bra. Gubben som kom skuttande och ville leka blev rejält utskälld men så fort maskeringen var av var Bluff framme och blev glad över att träffa en människa. På figurraden impade han faktiskt på mej. Till att börja med skrek han mest i frustration över att inte få följa med mej, sen hördes det tydligt när gubben for upp och sen tog det så pass lång tid med mycket och ihållande skall att jag misströstade. Jag kunde kika på honom genom ruskorna jag satt bakom och såg hur han kämpade för att ta sej raka spåret till mej. Först en gubbe och när han äntligen hade insett att den gubben inte gjorde nåt så fann han sej omringad av fler och fick sen börja om. Men även om det tog tid så klarade han av det, själv, och raka vägen. Heder åt gubbarna domare som lät honom hålls, och på så sätt lät honom växa, för sen hade han inga som helst problem med dom figurerna längre. Men sen kom det en elak en på slutet…. Dumpen och skramlet gick sådär, han behöver hjälp att gå fram men sen är det inte så farligt. Släden däremot är en hiskelig figur och där tar han fram vad han har för att köra iväg den och har svårt att acceptera att den inget farligt ska göra, ända till jag sitter och håller om den och gömmer de elaka ögonen. Fy attan för figurer som inte vill ge sej av tillbaka in i skogen 😉 Skotten var inga problem, även om trasan där också var totalt ointressant. Skönt med folk som fattar att brist på kamp inte är lika med skotträdsla. Och över lag vill jag säga att jag fick ett positivt intryck av Jönköpings BK och deras funktionärer, både testledare och figgar gjorde ett bra jobb och var dessutom väldigt trevliga.

Så sammanfattningsvis, Bluff är inget vidare på kamp men det bryr jag mej inte så hårt om. Det som finns räcker för den lydnads- och bruxträningen vi gör. Hans styrkor är det sociala, hans handlingsförmåga, hans koncentration (har jag ju alltid sagt fast man inte fattar det när han flänger omkring ;), hans förmåga att hantera minnesbilder och hans måttliga och anpassade aggression. Svagheterna sitter i att det tar lång tid att avreagera (man kan ju inte bara sluta att vara arg och rädd ju..) och den dåliga nyfikenheten. Det sista förvånade mej faktiskt, jag trodde att han skulle vara snabbare fram på alla grejerna men man kan ju inte få allt. Men det positiva blev istället hur han skakar av sej allt utmed vägen och inte bygger på sej nånting. Och sen blev han ju naturligtvis ”Oh-ad” över hur snygg och trevlig han är 😉

Nu ligger han och sover som ett sött litet barn 🙂