Fätorpet's kennel

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Vilka trevliga valpköpare jag har!

Årets kennelträff hade vi på bruxan i Norrköping och i år var det ”sök” och ”brukslydnad” (och lite vanlig tävlingslydnad) som tema. I år hade jag bett klubbkompisen Susanne Larsson att vara instruktör, och jag fick även hjälp av Anna och Helen, även dom klubbkompisar. Detta för att jag själv skulle kunna ”glida runt” och träna själv. Några bodde på klubben och några åkte emellan, även jag själv eftersom vi hade små valpar hemma, men vi fick ändå många härliga timmar av träning och hundprat.

Mycket fotande blev det också, men som vanligt inte av mej ;). Jag har plockat fram några favoritbilder här men förhoppningsvis lägger Johanna även ut bilder på Galleriet.

Eftersom jag återigen väntat för länge med att blogga och det under tiden har hänt en massa har jag bestämt mej för att dela upp det lite. Jag börjar med dom nya valparna.

Meja gjorde mej extra glad genom att ge mej min första dag-valpning. Onsdagen den 25/7 gissade jag redan tidigt på morgonen att något var på G eftersom hon inte ville ha frukost och började vanka. När hon sedan drog in en trasmatta under våran säng och började bädda blev jag säker på att det skulle hända något inom ett dygn, men så länge behövde jag inte vänta. På eftermiddagen satte det igång ordentligt och snart var fyra fina små töser, en i varje grundfärg, födda. Stora och kraftiga så helt lätt var det inte för Meja som vid ett tillfälle sa, som så många förstföderskor innan henne (inklusive mej själv), att ”tack så mycket men nu vill jag inte vara med längre”. Men det var snart glömt 😉

I skrivandets stund har dom nyss blivit tre veckor och hittills har det mest handlat om att äta och sova, men nu händer det saker varje dag. Valplådan blev för liten idag och Gullklöver och Vitklöver klättrade helt sonika över kanten och fick oss att fixa en ordentlig valphage – som genast bedömdes som ”för liten”. Hua så tidigt dom här börjar med sina krav… Gullklöver är för övrigt den som är snabbast på maten (tutte eller valpfoder spelar ingen roll) och mest ”på”.

Idag försökte jag också att få lite snygga foton till hemsidan, men jag säger bara: Tack gode värld att jag har foto-proffs bland mina valpköpare. Johanna och Sara – har ni lust att komma på besök? 😉 Nåja, jag avslutar med några foton där man tydligt ser både svårigheten att fånga valpar på bild och att det inte är riktigt min grej…

 

 

Som vanligt hinner jag knappt vända mej om så har det gått på tog för lång tid sedan sista blogginlägget, och massor har vi hunnit med så det får bli lite kort om det mesta idag.

Först och främst lurade Ammi oss och ”ströp” sitt löp efter en vecka. Tyvärr, för vi hade ju hunnit bestämma oss för att para eftersom veterinärbesiktningen vi gjorde visade att vi hade en hund ”i ovanligt god kondition för sin ålder”. Det fanns inte ens minsta lilla fläck på ögonlinserna och det sa veterinären var mycket ovanligt vid hög ålder. Skulle det vara så att hon kommer med ett fint löp inom snar framtid så kanske….

Men Österrike-resan med Movi lönade sej, vi har nu tre små söta tjejer ligger i valplådan 🙂

Jag har tävlingsdebuterat med Bluff i appell spår vilket resulterade i 8,5 på spåret, men tyvärr ”ballade han ur” innan platsen som jagdå inte genomförde, och han sprang inte på budföringen (???) och då struntade jag i resten. Känslan var ”ur hand” och jag ville inte köra då. Däremot haffade jag mottagaren på budföringen efter tävlingen och försökte mej på en sådan – vilket gick hur bra som helst :/… Skönt i alla fall att få åka hem med lite bättre känsla, men ibland undrar jag hur dom fungerar dom där fyrbenta ;o)

Valborgsmässohelgen for vi iväg på fyra dagars semester med husvagnen. Först till Vara där vi hälsade på Carina ovh Govert. Det var inte meningen att jag skulle valla men jag måste erkänna att jag föll blixtsnabbt för frestelsen när dom erbjöd mej det. Ett år sedan sist och jag var beredd på både det ena och det andra men både Ammi och Bluff gjorde utan vidare precis det dom skulle. Lyckan blev sen ännu större när jag provade med Troll också, och hon för första gången visar stort intresse och tydliga vallningsegenskaper. En del frukt mognar sent 😉

Efter Vara styrde vi kosan mot Ed i Dalsland och familjen Forsdahl, valpköpare från vår första kull. Där hade vi några mysiga dagar med bla Valborgseld och korvgrillning tillsammans med flera av deras vänner. Mysigaste Valborgsfirande på länge 🙂

Meja är parad med Popper, just nu väntar vi med spänning på om det har gett nåt resultat men det dröjer minst två veckor till innan vi vet nåt. Ännu har jag inte hört minsta lilla pip från Helene om ett enda litet dräktighetstecken.

Jag klarade mitt första år på ekonomiutbildningen utan att få en enda omtenta och min studiegrupp fick dessutom ett VG (högsta betyg) på vårt projektarbete som vi avslutade lagom till sommaren. ”Lysande arbete”, ”suverän presentation” mm fick vi i omdömmet 🙂 Nu kör jag några sommarkurser i heeeelt andra ämnen (istället för sommarjobb…).

Nu stundar midsommar, troligtvis firar vi den på klubben, men för övrigt blir det en lugn sommar. Hasse och grabbarna ska göra några dagsutflykter till Skara Sommarland och Bodaborg men jag stannar hemma med hundarna. Går allt som det är tänkt åker vi istället till Gotland i augusti hela familjen.

Under dom här sista månaderna har jag varit en hel del ute i skogen med hundarna och som funktionär på några av våra tävlingar. Jag avslutar med en bild på mej och Bluff efter ett (i alla fall sista delen) lyckat spår.

Följ min blogg med Bloglovin

Movi är parad!

Hasse och jag packade in Movi, Bluff och lite packning, lämnade grabbarna med farmor och satte oss i bilen för en liten tripp till Felixdorf i Österrike och Mo. ”Som vanligt” hade vi bestämt oss för att sträck-köra och bytas av vid ratten. Vi räknade med ett dygn i bilen. Resan gick via Helsingborg-Helsingör och Röödby-Puttgarden, helt simpelt för att vi inte har tålamod att sitta på färja så mycket längre. Väl i Tyskland följer vi dels dom stora vägarna men ibland försöker vi oss på genvägar – vilket alltid sinkar oss. Den här gången hamnade vi på en liten smal och krokig väg som bar uppåt och uppåt och uppåt. Jag körde just då och erkänner villigt att jag var väldigt glad att det var mitt i natten och kolmörkt för jag misstänker starkt att vi var vääääldigt högt upp ett tag.

Väl framme ca 10 mil söder om Wien hittade vi snabbt fram till hotellet (samma som förra gången). Vi var för tidiga för incheckning men eftersom jag hade glömt bokningsuppgifterna och behövde veta om vi skulle jaga farmor per telefon (tänk att man alltid glömmer nånting…) och dessutom behövde låna en dator för att kunna skriva hem (våra telefoner fungerade inte efter Danmark) så jag gick in i alla fall. Och blev behandlad som en VIP-gäst. Till att börja med fick vi rumsnyckeln omedelbart trots att vi var flera timmar för tidiga, när jag sedan bad att få låna datorn i bistron fick vi en egen kabel till datorn på rummet (vilken tyvärr var väääääldigt seg när jag var ute på fejjan). När dom sedan upptäckte att jag skrivit ”hund” i bokningen bad dom om ursäkt när dom förklarade att dom var tvugna att ta 5 Euro extra för varje hund i städavgift. Det visste vi om så det hade vi inget emot. När hotellchefen hörde att vi hade två hundar bestämdes det genast att vi skulle få en ”lägenhet” istället för det enkla rummet vi bokat, så att vi fick plats ordentligt. Till samma pris naturligtvis 🙂 Orange Wing heter hotellet om ni nån gång ska ner till dom krokarna. Enkelt, billigt och prisvärt och mycket trevlig personal.

Vi installerade oss, duschade (å vad det är skönt med varmt vatten och tvål efter 24 timmar i bilen), slappade en stund och åkte sedan iväg till Susanne och Mo. Hundarna gillade varandra redan förra gången vi var där och även den här gången uppstod tycke omedelbart och efter 15 sekunder satt dom fast 🙂 Gissa om det är skönt att ha en så lättparad tik när man åker så långt 😉

Sedan stannade vi och åt på ”vår” MacD (där vi åt i stort sett varenda måltid sist eftersom ungarna inte tyckte om nåt annat) och åkte tillbaks till hotellet och kröp i säng kl 19. Och vaknade kl 4…… När vi insåg att vi inte kunde somna om tog vi en lång promenad med hundarna, hängde på låset till matsalen på hotellet, och vet ni, efter en stadig frukost kunde vi sova ett par timmar till 😉

Under dom två dagar vi var i Österrike fick vi ytterligare två parningar, vi gick och tittade i affärer, gjorde en del fynd, bland annat en blåmögelost som måste vara gjord av eller för gudar. Men mest bara slappade vi. Hemresan gick också bra. Vi hade bestämt att vi skulle åka den längre vägen där vi visste att vägarna var minsta dubbelfiliga, bara för att slippa krångla och köra fel. På det sparade vi 3 timmar!! Aldrig mer genvägar, om vi inte är ute efter att se oss omkring.

Väl hemma hade farmor och grabbarna gjort en smörgåstårta och den smakade helt underbart.

Nu håller vi tummarna för att Movi är dräktig.

För övrigt har vi beslutsångest på hög nivå. Ammi har också börjat löpa och nu vet vi varken ut eller in. Ska vi strunta i att para och därmed blir det ingen mer kull på Ammi, eller ska vi para och riskera att vi står med en hög osålda valpar i sommar? Som vi bor just nu kan vi inte ha kvar speciellt många valpar innan det blir ohanterligt och det ser inte ut som om det blir flytt den närmsta tiden heller. Nåja, nån vecka kan vi fundera… :/