Fätorpet's kennel

Idag blev jag och Bluff godkända på appell spår med ynkliga 3,25 poäng från uppflytt.

Och jag är jättenöjd! 🙂

Jag har också haft en jättetrevlig dag tillsammans med klubbkompisar och både gamla och ”okända nya” vänner, vilket också är värt en hel del. Och GRATTIS till alla er det gick bra för!

Vi tar det från början… Jag ville verkligen inte åka, jag upprepar, jag ville verkligen inte åka till klubben i morse. Den sista månaden har Bluff befunnit sej i löp-rumpornas värld och pendlat mellan hysteriskt okontaktbar och ”bara” urblåst korkad. Hörsamheten har vartit vääääldigt låg, motivationen till annat än sexuella företeelser har varit på bottennivå, pinnar har lämnats åt sitt öde, ätit har han glömt att man har ett behov av. Visserligen har vi haft en och annan lyckad träningsrunda på lydnadsplan….. när det bara har varit han och jag…. Minsta lilla varelse som närmat sej har varit en potentiell löptik och då har han glömt mej.

Och till råga på allt så regnade det i morse  🙁

Efter mycket velande bestämde jag mej i alla fall för att åka, jag hade betalt och vi behöver erfarenhet. Inställd på att bara träna blev jag inte speciellt nervös vilket naturligtvis var positivt både för mej och Bluff. Vi var i god tid och gick lite på lydnadsplan för att ta bort det värsta stirrandet och fick hjälp av en vän med en budföring (Tack Ingrid!).

Så bar det iväg till spåren, jag hade nummer tre. Och här förvandlas jag till ett stort praktarsle och gör det stora misstaget att tro mej veta var spåret går. Två meter ifrån startpunkten ser jag hur Bluff tar upp spåret och eftersom han har varit som han har varit och eftersom vi har fått startsignal bestämmer jag mej för att inte ta tillbaka honom för ett ”ordentlig” upptag utan låter honom smita iväg, vilket han gör fint. Han rundar pinnen och svänger snett åt vänster (mot några plastbitar från en ensilagebal) men eftersom jag ”vet” att spåret inte går där låter jag mej inte luras utan blir kvar. Tveksamt börjar han pendla lite fram och tillbaka, trasslar in sej i linan, och ser frågande och förvillad ut. Så håller vi på ett par minuter tills jag är färdig att ge upp. Här blir jag också domarna ett tack skyldig eftersom dom stöttar mej (naturligtvis inom reglerna) att fortsätta (om än i lite bryska ordalag ;)) och till slut låter jag Bluff hållas som han vill och se där, en vinkel, och en liten pinne, en vinkel till och snart en lång pinne. LYCKA!!! Att han missade den första pinnen gör mej faktiskt inte ett dugg, helt och hållet mitt fel. Dumma dumma matte och duktiga duktiga hund! 6 + 6,5 poäng.

Jag har faktiskt sagt det många gånger, både till mej själv och till andra men det tål att sägas igen, med eftertryck:

LITA PÅ DIN HUND I SPÅRET!!!!!

Tillbaka till klubben kör vi budföring 9 poäng (tror att han fick avdrag för att han försökte pussa sönder mottagaren) och en 10 på platsen. Men hallå, vi kanske kan bli godkända….

Dagens mål var från början att åka iväg hemifrån (en bedrift bara det) och göra alla moment, oavsett hur många nollor vi gjorde. Inför lydnaden ställde jag om målen till att få betyg i alla moment (utom framförgåendet som jag avstod), även om det skulle komma att stå DK lite varstans i protokollet. Och det gjorde det, stod DK alltså, men det lönade sej också, inget lägre än 6 poäng (vi låg mest runt 6-7 poänghela tiden) och betyg på allt. 🙂 🙂

Av tolv startande slutar vi på en femte-placering och en härlig ”vi kan ju faktiskt – känsla”.

Hmm… undrar när första appellen är i vår 😉

Nu har jag anmält Bluff till en ny appell, på hemmaplan den här gången. Sista chansen innan vintern. Jag behöver en morot för att ta tag lite i träningen igen nu när det är mörkt, kallt och vått. Jag var den 21:a att anmäla så det ska bli spännande att se hur många dom tar med, men jag vet att dom hoppades hitta mycket oplöjd stubbåker för att låta så många som möjligt starta.

För övrigt är det som vanligt, en massa plugg – eller just nu är det praktik, ett hem som behöver städas, för många hundar, för många ”jag vill” och för lite tid och ork. Mycket föreningsaktiviteter har det blivit på sista tiden (varför går jag i den fällan hela tiden, speciellt när det nästan aldrig är folk som frågar om hjälp utan jag som hittar på en massa extra??!!) och mer blir det i helgen då vi har tävlingar både lördag och söndag. Den här gången ska jag vara ”köksa” och hoppas på att det kan bli en och annan stund över till att gå ifrån och träna lite och/eller att titta på planlydnaden, eftersom vi är ”full bemanning”.

Sedan måste jag också tala om att det har varit en himla mysig sommar med valpar i ett sträck, framför allt har jag tyckt om att lära känna Meja lite mer även om hon blev ”husses hund”. Nya trevliga valpköpare har det också blivit och det är lika kul varje gång att få följa utveckling och träning genom bloggar, mail och ett och annat mess. Och lika mysigt med att ha valpar var det att få sova om nätterna och kunna äta i köket igen, när alla var levererade 😉 Sen får vi väl se om det inte blir en ny kull i vinter…

Här kommer en favoritbild på Ammi som har fyllt 10 år och fortfarande är hur pigg som helst. Bilden är från vår andra start i ”started sheep” och jag har för mej att vi vann klassen.

Och när jag letade efter den bilden hittade jag fler favoritbilder, först en med mej, Ammi och Skya och Lowa (som båda är borta och saknade nu) och till sist en på Skya.

 

Vi har varit på en RIKTIG semester, precis som ”vanliga” människor. Det här är våran första familjesemester och med tanke på att vi har varit gifta i snart 15 år och att grabbarna är 14 och 12 år var det sannerligen på tiden! Två saker gjorde detta möjligt. Först och främst blev vi bjudna att bo hos några av våra valpköpare som har sommarstuga, inklusive gäststuga, på Gotland. För det andra hittade vi en trevlig och duktig ”hundmänniska” som kom och bodde hos oss och tog hand om alla våra fyrbenta, både små och stora. Så ett stort TACK till Lena och Tommy och till Maria!

Vi åkte alltså till Gotland och bodde i en liten stuga på nordöstra sidan, med härlig natur inom räckhåll. Vi har hunnit med lite ”vanligt turisteri” som Lummelundagrottorna, Visby och Medeltidsveckan, Fårö och Roma Kloster-ruin. Men mesta tiden har vi tillbringat på diverse stränder med raukar, ofta med näsan riktad mot backen letandes efter fossiler. Vi har fiskat – även om vi inte fick en enda liten fisk. Vi har också ”bara varit”, suttit och läst, tagit små cykelturer och tillbringat trevliga kvällar med socialt prat. Tagit igen oss. Haft det bra 🙂

Det här ska vi leva länge på, men vi ska också se till att vi kommer iväg på fler familje-semestrar vad det lider. Kanske nån liten kryssning i höst, Tjörn till försommaren nästa år och varför inte Island i slutet av nästa sommar. Gotland gav mersmak 🙂

Vill bara påpeka att ovanstående bild är en gryningsbild. Jag, Hasse och soluppgången!

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Vilka trevliga valpköpare jag har!

Årets kennelträff hade vi på bruxan i Norrköping och i år var det ”sök” och ”brukslydnad” (och lite vanlig tävlingslydnad) som tema. I år hade jag bett klubbkompisen Susanne Larsson att vara instruktör, och jag fick även hjälp av Anna och Helen, även dom klubbkompisar. Detta för att jag själv skulle kunna ”glida runt” och träna själv. Några bodde på klubben och några åkte emellan, även jag själv eftersom vi hade små valpar hemma, men vi fick ändå många härliga timmar av träning och hundprat.

Mycket fotande blev det också, men som vanligt inte av mej ;). Jag har plockat fram några favoritbilder här men förhoppningsvis lägger Johanna även ut bilder på Galleriet.

Eftersom jag återigen väntat för länge med att blogga och det under tiden har hänt en massa har jag bestämt mej för att dela upp det lite. Jag börjar med dom nya valparna.

Meja gjorde mej extra glad genom att ge mej min första dag-valpning. Onsdagen den 25/7 gissade jag redan tidigt på morgonen att något var på G eftersom hon inte ville ha frukost och började vanka. När hon sedan drog in en trasmatta under våran säng och började bädda blev jag säker på att det skulle hända något inom ett dygn, men så länge behövde jag inte vänta. På eftermiddagen satte det igång ordentligt och snart var fyra fina små töser, en i varje grundfärg, födda. Stora och kraftiga så helt lätt var det inte för Meja som vid ett tillfälle sa, som så många förstföderskor innan henne (inklusive mej själv), att ”tack så mycket men nu vill jag inte vara med längre”. Men det var snart glömt 😉

I skrivandets stund har dom nyss blivit tre veckor och hittills har det mest handlat om att äta och sova, men nu händer det saker varje dag. Valplådan blev för liten idag och Gullklöver och Vitklöver klättrade helt sonika över kanten och fick oss att fixa en ordentlig valphage – som genast bedömdes som ”för liten”. Hua så tidigt dom här börjar med sina krav… Gullklöver är för övrigt den som är snabbast på maten (tutte eller valpfoder spelar ingen roll) och mest ”på”.

Idag försökte jag också att få lite snygga foton till hemsidan, men jag säger bara: Tack gode värld att jag har foto-proffs bland mina valpköpare. Johanna och Sara – har ni lust att komma på besök? 😉 Nåja, jag avslutar med några foton där man tydligt ser både svårigheten att fånga valpar på bild och att det inte är riktigt min grej…