Lugnt och skönt

Nu har grabbarna sommarlov och vi tar dagen lite som den kommer. Lite bad och solande har det blivit, även för hundarna. Christoffer far som vanligt omkring och ska vara ”överallt” och träffa ”alla” och helst ska det sovas över. Niklas har i stället varvat ner och går mest hemma och myser. Blir det regn idag har jag lovat honom att vi ska bygga ett 1000-bitars pussel som fortfarande ligger i obruten förpackning. Jag själv försöker hålla hemmet i någolunda ordning och småpysslar, läser och broderar stramalj till resten (har haft problem att klara mina vanliga korsstygnsbroderier pga ögonen och koncentrationen och blev jätteglad när jag sprang på en stor, fin och billig stramalj härom veckan). Lite plugg blir det också emellanåt.

Hasse och jag har varit iväg flera gånger och tränat sök med Bluff och Troll och det går jättebra. Kul är det också, vi har kommit in i ett väldigt trevligt gäng – tänk så bra det är att ha aktiva valpköpare 😉 Ammi och Movi får alltid följa med och ofta får dom vara med att ”valla” eller också brukar jag ta en promenad med dom. På det sättet får alla hundarna lite stimulans. Jag hoppas även att jag snart hittar orken till att ta upp spår snart, åtminstånde viltspårandet.

Nåt som inte är lika kul är naturligtvis tröttheten som fortfarande sitter i. Blodtrycket steg för varje gång jag var och kollade och på midsommardagen fick jag därför medicin – så nu funderar jag på om det är ”vuxenpoäng” eller om jag ska konstatera att jag är gammal 😉 Lite av ”det tunga” i kroppen har släppt och det känns skönt att veta att det är under uppsikt, även om det tar ett par veckor till innan medicinen har hjälpt ordentligt. Däremot har jag stött på hård patrull när det gäller mina misstankar om underfunktion av sköldkörteln. Trots att jag kan räkna upp ca 35-40 symtom/tecken, avprickade enligt sköldkörtelföreningens checklista (varav högt blodtryck är ett), hävdar Skärblacka Vårdcentral att det inte kan vara det eftersom mina blodprov (TSH, T3 o T4) fortfarande ligger utanför ”gränsen”. Men alla tre ligger väldigt nära….. Just nu ser jag mej därför omkring efter en annan läkare som är mer öppen för att se helheten och inte stirrar sej blind enbart på blodprover. Vet att det finns en duktig en nere i Tranås men tyvärr ligger hon utanför Landstinget och det blir så himla dyrt då. Fortsättning följer…

Kennelträffen i augusti (19-21) är också under planering men tyvärr har jag inte fått definitivt svar från flera tilltänkta instruktörer så därför törs jag inte gå ut med information ännu. Rallylydnad på söndagen är klart, platsen blir Norrköpings BK och om det blir som jag vill blir det agility på fredag eftermiddag/kväll och ”brukslydnadsmoment” på lördagen. I bästa fall får jag även till en extriörbeskrivning också och då ska jag försöka få några andra aussieägare i trakten att ha nån form av aktivitet i samband med det. I motsatts till dom flesta andra år kommer jag inte att ordna med mat osv, men eftersom Norrköpings BK ligger fem minuter från ett köpcentrum med flera bra matställen löser nog det sej ändå. Bra med husvagnsplatser finns det också, vi har dessutom en ”sal” där man också kan sova, och vill man bo lite bättre är det bara fem minuter till Scandic. Jag tror att det kan bli hur bra som helst. Och som vanligt ser jag fram emot att träffa alla. När folk frågar om det inte är svårt när valparna flyttar brukar jag säga att jag inte förlorar nån, jag utökar istället familjen, och att träffas under ett par ”hundiga” dagar brukar vara toppen.

Så, nu har jag klarat av en av sakerna på dagens ”göra-lista” 🙂

 

Glada nyheter

Jag har just idag fått ett besked att jag ÄNTLIGEN har kommit in på den tvååriga utbildningen genom Yrkeshögskolan där man blir ”högre redovisningsekonom”. Den här utbildningen har jag jobbat i två år för att komma med på och nu är jag SÅÅÅÅ glad. Ju mer jag har lärt mej om bokföring och redovisning desto roligare har det blivit och den här utbildningen är verkligen pricken över i:et 🙂

”Men du som börjar bli gammal säger en del”. Javisst, men när jag är färdig har jag i alla fall (teoretiskt) minst 15 och kanske 20 yrkesverksamma år kvar, och det vore himla skönt att få tillbringa dom i ett arbete där man är hel, ren och skapligt pigg efter en arbetsdag. Och att man tjänar rätt bra är ju heller ingen nackdel. Möjligtvis att jag får försöka hitta ett extrajobb nån eller några dagar i veckan eftersom jag inte får studiestöd för riktigt hela perioden men ett år framåt och lite till är det i alla fall lugnt nu. Skönt att veta vad man ska göra närmaste tiden, framför allt eftersom jag har en liiiiten tendens till kontrollbehov 😉

I helgen gjorde vi trevliga utflykter. Lördag var både Hasse, jag och barna iväg och tränade sök med alla hundarna. Ett glatt gäng med både nya och gamla kompisar mötte upp i skogen. Både nyttigt och trevligt var det. I söndags tog jag och Hasse Troll med oss för att traska omkring lite på Bråttoms marknad, Hasse var hundförare och både han och Troll skötte sej med den äran. Idag har jag hunnit gjort undan flera uppgifter som legat och skräpat men nu tänker jag faktiskt gå och lägga mej en stund på soffan.

Ha en bra dag!

Pest eller kolera…

Det blev pest… Efter mycket om och men har jag bestämt mej för att ta ett vilo-år från vallningen eftersom jag inte ser ut att kunna vila mej i form i brådrasket. Just nu tar det mer ork och kraft än jag mäktar med bara att ta sej till träning, även om jag har hittat bra ställen inte så långt härifrån. Dessutom har det mesta som kunnat krångla gjort det, blev tex överlycklig över att få en restplats på kurs på nötter för nån jag velat valla för länge men just som jag konstaterat att jag faktiskt hade lite pengar över och kunde anmäla mej bet jag sönder en tand och med fler trasiga lär inte den räkningen bli billig. Det är helt enkelt inte mitt år… Men droppen som fick mej att ta beslutet var konstaterandet av mitt höga blodtryck. Oj säger alla när jag talar om hur högt det är, även vårdpersonal, så jag bör väl ta det på allvar. Oro och frustration ska vara bidragande orsaker till högt blodtryck och just nu är det faktiskt vallningen som jag ”stressar” mest över. Inte för att jag vallar för mycket utan jag blir ju istället oftast stressad av det jag INTE hinner/orkar/klarar eftersom jag tycker att ska man göra nåt, ska man göra det bra. Och efter mycket funderande väljer jag även att inte åka och titta på kommande vallningstävlingar och andra vallningsträffar, jag tror helt enkelt att jag skulle vara mest ledsen över att vara där men ändå inte delta. Tråkigast av allt är att inte få träffa alla kompisar i dessa sammanhang men jag hoppas att dom finns kvar till nästa år (om nån har vägarna förbi är ni mer än välkomna hit).

Nu ska vi istället försöka hitta andra lösningar till både träning och semester. Eftersom jag inte heller orkar med mina långa promenader (är hur skruttig som helst efter en kilometer…) och inte heller orkar med långa skogsspår, ska vi försöka oss på sök. Hasse ska kolla om räddning är nåt för honom och Troll och då är det ju även bra med skogssök. Kanske kan jag få med honom och grabbarna nån extra dag i veckan så att alla hundarna kan få leta lite. Tur är i alla fall att jag har tränat hundarna i perioder så att dom är någolunda vana vid att det inte händer nånting speciellt, men visst märker jag att dom går upp i stress lättare. Det är vid såna här tillfällen man önskar att man hade en massa hundlösa träningssugna kompisar – eller bara en liten knähund 😉

För övrigt väntar läkarsamtal och mer kontroller så jag hoppas verkligen att det leder till nåt mer än ett frikort, vilket jag för övrigt aldrig haft. Jag är väldigt bortskämd med att vara frisk och stark förutom kortvariga skador, och är väldigt frustrerad och ledsen över att inte kunna göra allt det där jag vill nu när vi har gott om tid och grabbarna är stora nog att vara hemma själva ett par timmar. Jag har tom svårt att handarbeta (vilket jag älskar) eftersom ”det trötta” ofta även slår sej på ögonen som grus eller suddigt seende. Om det hjälpte skulle jag sova dagarna igenom men tyvärr har det ingen effekt och då känns det onödigt.

Snart har Hasse semester och då tar vi antagligen husvagnen och åker och gör ingenting, kanske till västkusten. Det ser jag fram emot!

Inte roligt längre

Nu är jag trött på att vara trött, och det spelar ingen roll vad alla prover säger, jag mår inte bra i alla fall. Det kan inte vara meningen att man måste lägga sej ett par timmar efter att ha varit iväg och handlat…. Och tyvärr är jag lika seg i knoppen som i kroppen så jag bävar för mina två återstående tentor nu i veckan, pluggandet blir inte bra när allt bara grötar ihop sej. Jag gjorde en i lördags och det gick sådär, så förhoppningsvis blir jag i alla fall godkänd på den kursen. Jag ligger också efter med en inlämningsuppgift för första gången sen jag började plugga. Det skulle inte vara nåt vidare att ha en massa eftersläpande plugg över sommaren men det är väl bara att ställa in sej på att få göra åtminstånde två omtentor.

Det tråkigaste är ju också att jag måste avstå från en massa roliga saker jag vill göra, men det är enda chansen jag har att orka med. Och visst är det väl vuxenpoäng att se till att göra viktiga saker före nöje…

Själv tror jag att jag har en sköldkörtel med underfunktion. Jag har en massa symtom som stämmer, jag har ålders- och arvfaktorn. Jag har också något förhöjda värden som indikerar åt det hållet men inte tillräckligt höga för ett konstaterande. Men nu har jag läst på och mina värden ligger nära den gräns som ska bli ny gräns för medicinering, och det finns tydligen många fall där man fått medicin ”på symtom” med ett bra resultat. Ett litet obs är också att det tydligen finns många med diagnos som åren innan varit sjukskrivna för utbrändhet och/eller deppression, kan det möjligtvis vara så att dom istället på ett tidigt stadium känt av underfunktionen?

Som tur är så mår i alla fall man, barn och hundar hur bra som helst 😉

 

MT

Idag är jag glad!! Är just hemkommen från Jönköpings BK där Bluff har klarat sitt mentaltest. Nätt och jämnt visserligen men om man tittar på var han fick sina 325 poäng så är jag riktigt nöjd. Till att börja med så är Bluff inte speciellt intresserad av kamp, lite med mej i början gick bra, men sen fick det räcka. Och han sprang också raka vägen ut och kollade/nosade på trasan men så himla intressant var ju inte den heller. Och ”trasgömmor” pinkar man på, fast matte får skäms ögonen ur sej….  Det här beteendet väntade jag mej när jag anmälde men eftersom jag också vet att kamp-poängen ”bara” uppgår till 170 av testets 600 poäng så finns det i alla fall stora möjligheter att klara sej med en bra hund. Och resten gick bra. Gubben som kom skuttande och ville leka blev rejält utskälld men så fort maskeringen var av var Bluff framme och blev glad över att träffa en människa. På figurraden impade han faktiskt på mej. Till att börja med skrek han mest i frustration över att inte få följa med mej, sen hördes det tydligt när gubben for upp och sen tog det så pass lång tid med mycket och ihållande skall att jag misströstade. Jag kunde kika på honom genom ruskorna jag satt bakom och såg hur han kämpade för att ta sej raka spåret till mej. Först en gubbe och när han äntligen hade insett att den gubben inte gjorde nåt så fann han sej omringad av fler och fick sen börja om. Men även om det tog tid så klarade han av det, själv, och raka vägen. Heder åt gubbarna domare som lät honom hålls, och på så sätt lät honom växa, för sen hade han inga som helst problem med dom figurerna längre. Men sen kom det en elak en på slutet…. Dumpen och skramlet gick sådär, han behöver hjälp att gå fram men sen är det inte så farligt. Släden däremot är en hiskelig figur och där tar han fram vad han har för att köra iväg den och har svårt att acceptera att den inget farligt ska göra, ända till jag sitter och håller om den och gömmer de elaka ögonen. Fy attan för figurer som inte vill ge sej av tillbaka in i skogen 😉 Skotten var inga problem, även om trasan där också var totalt ointressant. Skönt med folk som fattar att brist på kamp inte är lika med skotträdsla. Och över lag vill jag säga att jag fick ett positivt intryck av Jönköpings BK och deras funktionärer, både testledare och figgar gjorde ett bra jobb och var dessutom väldigt trevliga.

Så sammanfattningsvis, Bluff är inget vidare på kamp men det bryr jag mej inte så hårt om. Det som finns räcker för den lydnads- och bruxträningen vi gör. Hans styrkor är det sociala, hans handlingsförmåga, hans koncentration (har jag ju alltid sagt fast man inte fattar det när han flänger omkring ;), hans förmåga att hantera minnesbilder och hans måttliga och anpassade aggression. Svagheterna sitter i att det tar lång tid att avreagera (man kan ju inte bara sluta att vara arg och rädd ju..) och den dåliga nyfikenheten. Det sista förvånade mej faktiskt, jag trodde att han skulle vara snabbare fram på alla grejerna men man kan ju inte få allt. Men det positiva blev istället hur han skakar av sej allt utmed vägen och inte bygger på sej nånting. Och sen blev han ju naturligtvis ”Oh-ad” över hur snygg och trevlig han är 😉

Nu ligger han och sover som ett sött litet barn 🙂