Fätorpet's kennel

Movi är parad!

Hasse och jag packade in Movi, Bluff och lite packning, lämnade grabbarna med farmor och satte oss i bilen för en liten tripp till Felixdorf i Österrike och Mo. ”Som vanligt” hade vi bestämt oss för att sträck-köra och bytas av vid ratten. Vi räknade med ett dygn i bilen. Resan gick via Helsingborg-Helsingör och Röödby-Puttgarden, helt simpelt för att vi inte har tålamod att sitta på färja så mycket längre. Väl i Tyskland följer vi dels dom stora vägarna men ibland försöker vi oss på genvägar – vilket alltid sinkar oss. Den här gången hamnade vi på en liten smal och krokig väg som bar uppåt och uppåt och uppåt. Jag körde just då och erkänner villigt att jag var väldigt glad att det var mitt i natten och kolmörkt för jag misstänker starkt att vi var vääääldigt högt upp ett tag.

Väl framme ca 10 mil söder om Wien hittade vi snabbt fram till hotellet (samma som förra gången). Vi var för tidiga för incheckning men eftersom jag hade glömt bokningsuppgifterna och behövde veta om vi skulle jaga farmor per telefon (tänk att man alltid glömmer nånting…) och dessutom behövde låna en dator för att kunna skriva hem (våra telefoner fungerade inte efter Danmark) så jag gick in i alla fall. Och blev behandlad som en VIP-gäst. Till att börja med fick vi rumsnyckeln omedelbart trots att vi var flera timmar för tidiga, när jag sedan bad att få låna datorn i bistron fick vi en egen kabel till datorn på rummet (vilken tyvärr var väääääldigt seg när jag var ute på fejjan). När dom sedan upptäckte att jag skrivit ”hund” i bokningen bad dom om ursäkt när dom förklarade att dom var tvugna att ta 5 Euro extra för varje hund i städavgift. Det visste vi om så det hade vi inget emot. När hotellchefen hörde att vi hade två hundar bestämdes det genast att vi skulle få en ”lägenhet” istället för det enkla rummet vi bokat, så att vi fick plats ordentligt. Till samma pris naturligtvis 🙂 Orange Wing heter hotellet om ni nån gång ska ner till dom krokarna. Enkelt, billigt och prisvärt och mycket trevlig personal.

Vi installerade oss, duschade (å vad det är skönt med varmt vatten och tvål efter 24 timmar i bilen), slappade en stund och åkte sedan iväg till Susanne och Mo. Hundarna gillade varandra redan förra gången vi var där och även den här gången uppstod tycke omedelbart och efter 15 sekunder satt dom fast 🙂 Gissa om det är skönt att ha en så lättparad tik när man åker så långt 😉

Sedan stannade vi och åt på ”vår” MacD (där vi åt i stort sett varenda måltid sist eftersom ungarna inte tyckte om nåt annat) och åkte tillbaks till hotellet och kröp i säng kl 19. Och vaknade kl 4…… När vi insåg att vi inte kunde somna om tog vi en lång promenad med hundarna, hängde på låset till matsalen på hotellet, och vet ni, efter en stadig frukost kunde vi sova ett par timmar till 😉

Under dom två dagar vi var i Österrike fick vi ytterligare två parningar, vi gick och tittade i affärer, gjorde en del fynd, bland annat en blåmögelost som måste vara gjord av eller för gudar. Men mest bara slappade vi. Hemresan gick också bra. Vi hade bestämt att vi skulle åka den längre vägen där vi visste att vägarna var minsta dubbelfiliga, bara för att slippa krångla och köra fel. På det sparade vi 3 timmar!! Aldrig mer genvägar, om vi inte är ute efter att se oss omkring.

Väl hemma hade farmor och grabbarna gjort en smörgåstårta och den smakade helt underbart.

Nu håller vi tummarna för att Movi är dräktig.

För övrigt har vi beslutsångest på hög nivå. Ammi har också börjat löpa och nu vet vi varken ut eller in. Ska vi strunta i att para och därmed blir det ingen mer kull på Ammi, eller ska vi para och riskera att vi står med en hög osålda valpar i sommar? Som vi bor just nu kan vi inte ha kvar speciellt många valpar innan det blir ohanterligt och det ser inte ut som om det blir flytt den närmsta tiden heller. Nåja, nån vecka kan vi fundera… :/

 

Nu löper Movi! I morgon tisdag bär det iväg till Österrike och Mo. Den här gången åker bara Hasse och jag och även om det blir mest att sitta i bilen ska det bli lite kul att få lite ”ensamtid” med honom. Med åker också Bluff. Ammi och Troll är ”utplacerade” hos kompisar och den här gången slipper vi alltså att använda hundhotell. Skönt! Sen får vi väl se hur mycket Bluff skämmer ut sej när vi är bland folk 😉

Förra helgen var jag i Klippan i Vånga och tillbringade tre dagar ihop men 10-15 andra sytokiga ”tanter” i olika åldrar. Vi träffas två gånger om året och hyr en stor samlingslokal där vi fixar till ”arbetsplatser” åt alla samt några gemensamma bord för tillklippning och liknande. Två gånger om dagen kommer en kock med mat och hela dagen finns det kaffe, dricka, fikabröd, frukt och kanske lite godis. Övrig tid producerar vi en massa olika saker, både med tyg, skinn eller garn. Man väljer själv vad man vill göra och alltid finns det nån som kan hjälpa till om man fastnar. För mej som älskar att sy, brodera, virka eller sticka, är det rena himmelriket :). I år fick jag en massa gjort, både lagningsarbete (dragkjedjor, dragkedjor och dragkedjor…) och en massa nytt. Jag längtar redan till hösten då vi ska träffas igen. (Intresserad av att vara med? Hör av dej i sådana fall).

För övrigt är det hundträning med framför allt Bluff (går jättebra) och plugg (går lite trögare) som gäller nu. Jag älskar våren och mår dessutom bättre än vad jag gjort på många år (läs ca 10!!!) så jag har massor av ”spring” i både händer och ben :). I ett svagt ögonblick anmälde jag även Bluff till en appell, även om vi kanske inte har stadga i alla moment och nåt moment inte ens existerar. Nu har jag i alla fall en massa bra träningstillfällen framför mej, vi hinner med både ”påskträningsläger” och en träningstävling på bruxan innan det är dags. Och går det inte första gången får jag väl försöka igen.

Men som sagt, nu närmast bär det iväg till vackra trakter där våren redan har kommit!

I lördags fick tanterna varsitt blodspår och Bluff fick ett 500 meter långt hussespår med enbart pinnar. Tanterna hittade sina klövar utan problem och Bluff spårade som om han aldrig har gjort nåt annat. Med tanke på hur han har flamsat tidigare år har han tagit ett stoooort kliv framåt, och om det beror på bra träning eller bara på att han blivit äldre vet man väl aldrig, men jag tror nog att jag gjort rätt i att ha tagit det så lungt med honom som jag gjort. Vi hinner nog ut på tävlingsplan i alla fall.

I söndags morse tog jag Bluff och åkte till bruxan och helt allena på klubben fick vi ett riktigt lyckat pass där jag även startade med momentet ”framförgående”. De andra momenten i apellen börjar sitta och förhoppningsvis blir det tillräckligt mycket stadga i för att jag ska våga mej på en start. Idag ska jag dit igen och träna tillsammans med Johanna och Java som vill ut på andra klubbar för ”miljöträning”. Kul att få se lite av en av ”valparna” 😉

Igår var jag även iväg på distriktets årsmöte. God mat, en hel del trevligt folk och spännande och intresanta nyheter, framför allt rapporten om SM 2013 som vi ska vara värdar för. Tyvärr finns det också en hel del tråkigt som påminner mej om varför det har varit skönt med ett uppehåll från föreningslivet.  Nåja, nu är jag där igen, alldeles frivilligt så jag får väl titta åt ett annat håll när det rör sånt som jag ändå inte kan påverka eller förändra.

Nu ska en promenad med tanterna och ett besök på banken ska hinnas med innan det är dags att möta Johanna så nu är det nog hög tid att börja göra mej klar.

Ha en bra dag!

 

I morse när vi gick ut var det 7 minusgrader men ljuset gjorde att jag plötsligt hade lust med långa svängen igen. Så Bluff och jag har fått en rejäl promenad redan.  Och nu skiner solen och det är snart nere på nollan och dessutom är det mars, alltså är det VÅR 🙂 Jaja, jag vet, rätt vad det är snöar det igen men ändå…

Ytterligare en tenta är avklarad, den här gången var det Ekonomistyrning 1. Just nu försöker jag vara nöjd med ett G med mycket poäng till godo, men lite surt är det att inte klara av ett VG. Å andra sidan har jag hela livet legat på en 4  eller VG när det är femskaligt, och nu med bara tre värden (icke godkänd, G och VG) ska jag nog vara rätt nöjd ändå. Huvudsaken är att jag klarar kursen och till slut får mitt diplom 😉 Jätteskönt är det också att inte få ”släp-tentor” eftersom vi har ett rätt pressat program ändå.

Nu har orken efter magsjukan kommit tillbaka och jag har faktiskt varit ute och spårat med alla hundarna flera gånger sen jag bloggade sist. Troll och tanterna har fått blodspår men Bluff får gå personspår och har nu gått sitt första spår helt utan annat än pinnar. Jag och Linda träffades i lördags och tog tag i träningen för säsongen, jättekul att vara igång. Till Bluff la jag ett rätt kort spår (300-400 meter) med många pinnar. Dom tre första plockade han utan vidare men sen gick har rakt över nr 4 och 5. Jag stannade då och väntade och då tog han dom efter några sekunders irrande. När han även gick över nr 6 tänkte jag låta det vara, plocka upp den själv och var beredd att bryta om han struntade även i resten, men efter ca fem meter vände han plötsligt tillbaka och plockade pinnen med en jädra fart och resten av pinnarna var det inga som helst problem med. Tänk om man kunde se vad som pågick i ett hundhuvud 😉

Lite planlydnad har jag också huttit med och nu ska jag nog offra ett par hundra och anmäla mej till apellen i april, för det går tillräckligt bra för att jag ska våga tro på att det finns möjligheter att vi ska klara av det.

I söndags lämnade vi Troll hos en klubbkompis. Anna efterlyste ”springkompisar” till sin belgare Stina och eftersom jag har ett ständigt dåligt samvete för att jag inte hinner/orkar med hundarna som jag vill lät jag henne få Troll ”ett tag”. Jättebra för Troll att få komma iväg och få lite erfarenhet. När vi träffades gick vi ett var först för att se hur dom skulle komma överens och när vi till slut släppte dom kaxade Troll till och rusade på Stina (här hemma hänger hon ju i dom andra hundarna lite som hon vill utan att dom säger ifrån). Det godtog inte Stina utan hon tog ett rejält tag och tryckte ner en sprattlande och skrikande Troll precis så länge som behövdes för att Troll skulle skärpa till sej, och sen var det inga problem om än lite spänt. Så skönt det är med hundar som har ett bra språk 🙂 Dagen därpå lekte dom för fullt (se bildbevis). Jag tror att det här blir jättebra för alla parter och sen får vi väl se hur länge hon får stanna, jag är ju tacksam om det åtminstånde blir så länge så att Troll slipper hundhotell när vi åker till Österrike, men det beror ju naturligtvis helt och hållet på hur det går i fortsättningen.

Avslutar med en bild som jag har stulit från Anna.

Nu är det på tiden att blogga lite, här händer en hel del även om det inte alltid är förknippat med hund. Först och främst så är tentan i Handelsrätt avklarad och GODKÄND 🙂 Jätteskönt!! Visst, vi har fler och ”stora” tentor kvar men i dom ämnena känner jag mej mer hemma.

Vi har också varit ute på ”galej” med Hasses jobb. Företaget bjöd hela gänget på bowling en fredagskväll inklusive plankstek. Jättekul! Jag har bara bowlat en gång förut men tycker att det är riktigt roligt…..förutom träningsvärken man får dagarna efter 😉

Sen har jag fått lite mer att göra, så jag inte sitter och har tråkigt. Jag blev vald till kassör på Norrköpings BK vid årsmötet. Men det känns helt okey, jag tycker att det är roligt att vara inne i ”förenings-svängen” igen, och dessutom känns det som en bra erfarenhet att ha i bagaget när utbildningen är klar och det är dags att börja söka jobb.

Hundträningen har väl tyvärr legat lite på is. Vi sparar ju hårt för att kunna åka till Österrike med Movi så fort hon löper, vilket sker bland annat på bekostnad av tävlingsavgifter och ”onödigt” åka med bilen, vilket i sin tur leder till att träningslusten försvinner lite. Jag behöver mål. Däremot är jag ute i skogen med dom så mycket som möjligt, både för deras och min skull. Så nu önskar jag hårt och innerligt att både Movi och Ammi ska börja löpa så fort som möjligt så man kan börja tänka framåt igen.

Och sista veckan har det varit sportlov, och det har vi i stort sett tillbringat kramandes toaletter eller liggande som slöa högar i diverse sängar eller soffor. Magsjuka med andra ord. En jobbig en på så sett att det har varit svårt att få igång magarna igen trots diverse produkter med olika bakteriekulturer. Nu är vi väl i stort sett tillbaka men jag har fortfarande inte klarat av att börja dricka kaffe igen…

Jag slutar med en liten fundering angående ”tanter”. Själv känner jag ju att det blir jobbigare och svårare att komma tillbaka efter vanliga små löjliga sjudomar som förkylningar eller magsjuka, och jag är ju snart tant. Men sen tittar jag på mina två fyrbenta ”gammeltanter” 8 och 9 år, som räknas som ”veteraner” och förundras över hur de kan vara i så jättebra form och riktigt utstråla vitalitet och utan vidare hänga med, och tom överglänsa, mina två ”ungdomar”. Man kanske skulle ha blivit aussie… 😉