Fätorpet's kennel

Bara lite grann?? Jag gillar inte virus och baciller 🙁 Trots att jag nästan är tillbaka på min gamla ork (saknas ca 20%) har jag i stort sett inget imunförsvar och suger åt mej ungarnas baskilusker som en svamp. Och eftersom jag heller inga reservkrafter har blir jag däckad för minsta lilla förkylning. Suck..det är såååå trååååkigt att vara sjuk. Så, färdig-gnällt för den här gången.

På plus-sidan har jag hundlivet (nja, om man bortser från att dom blir rätt så understimulerade när jag är sjuk då..), nu för tiden är vi regelbundet på klubben och både tränar och umgås. Bluff är helt kalas att jobba med, i och för sej har alla mina tikar bra arbetsmotot men Bluff är helt ”out standing”, alltid glad, alltid sugen på mer jobb, tar aldrig åt sej om jag blir nervös eller irriterad. Vet inte om det beror på att han är en ”han” eller om det är individen – har ju aldrig haft hane förut så jag har inget att jämföra med. Har velat fram och tillbaka om att ev tävla med honom i höst men har nu i den här sista förkylningen bestämt mej för att vänta tills april-appellen. Lydnads-ettan kanske vi ger oss på tidigare, men hur eller hur vill jag ha mer stadga i momenten innan jag ger mej ut och tävlar. Och som sagt, tyvärr tryter orken att träna regelbundet så mycket som skulle behövas.

Just för tillfället är jag rätt frustrerad över att inte hinna, orka och ha råd med allt jag skulle vilja göra med hundarna. Det finns ju en massa skoj att tävla i… Önskar jag kunde hålla på med hundarna på heltid, kanske med kennelhjälp, men det får nog vara en önskedröm…

Sen går jag ju och väntar på löp också, men än så länge syns inte minsta lilla bloddroppe till, varken här eller där. Nåja, förr eller senare…

En annan önskedröm som har hittat in i mitt huvud i dag är en stuga, mitt ute i skogen, långt från grannar, vägar, smällare och annat ”störande” till nyår, kanske med ett trevligt värdshus i närheten, att äta lite ”fin-mat” i på nyårsafton. Åh vad det vore mysigt att ta med Hasse, pojkarna och alla hundarna på en lång-weekend och åka nånstan och bara vara, med natur och tystnad. Hm… kan det vara så att jag längtar ut till landet 😉 ”Säg är det konstigt att man längtar bort nångång” 🙂

Nähä, nu är det dags för lite kaffe och sen ska jag nog klippa lite klor. Ha de’!

 

I helgen var det dags, nåt vi har pratat om länge men eftersom jag har haft ”Den Stora Tröttheten” på besök har det inte varit möjligt förens nu. I lördags morse packade vi ryggan med kaffe, pannkakor och en massa dricka, klädde oss ”rejält” och gav oss iväg för att vandra, kanske inte helt utan knot från grabbarna ;), i Vångas utkanter. Där finns en uppmärkt led om ca 11 km som går förbi en massa av Vångas historia, gruvhål, gamla kolminor, torpställen mm + all vacker natur. Vi gick från bilen kl 10.30 när det fortfarande var lite småkyligt men snart var vi varma. Först biten gick i underbar ”riktig skog” (som tyvärr är märkt för avverkning…) men så småningom kom vi fram till småvägarna runt Tolskepp. Efter att passerat gruvan satte vi oss att fika på platsen för tidigare vargjakt, men inte minsta lilla yl från ulvar hörde vi 😉

Efter den välbehövliga pausen fortsatte vi genom ”centrum” av Tolskepp och passerade ”Möjligheternas Gård”, därefter gick leden förbi Axsjön en liten bit, och där var det så vackert ”att man nästan blir religös” som Hasse säger. Här unnade vi oss en paus också. Vid Butbro torpställe stod vi en stund och funderade på det fantastiska att få bo så fridfull och enskillt mitt i naturen men insåg också att för dom boende på 1800-talet var det nog inte så lätt. Tänk så bortskämda vi människor har blivit på bara ett par hundra år….

Kvart över två var vi tillbaks till bilen, en kvart tidigare än dom 4 timmarna vi hade räknat med. Vi hade då gått i lugn promenadtakt och stannat ofta för att läsa på infotavlor och verkligen uppleva naturen men eftersom leden går både upp och ner och stundtals i ojämn terräng så var det skönt att ”komma i mål”. Ingen av grabbarna kroknade vilket jag var väldigt glad över, med tanke på att vi mer eller mindre tvingat dom att följa med, och även om dom inte riktigt vill erkänna det så tror jag att dom tyckte att det var kul. Jag är jätteglad över att det blev av eftersom Vånga alltid kommer att vara ”hemma” för mej och jag gillar att ”knyta an” till all historia som finns. Jag gör gärna om det, och framför allt ska jag nog försöka få med mej hela familjen på andra vandringsutflykter – både korta och långa. Frågan är väl bara hur mycket mutor jag måste ta till 😉

Här finns info om Vånga och bla Vånga-leden om man vill veta mer http://www.vangabygden.se/

Och ja, jag hade träningsvärk dagen efter 🙂

Och för att få sista ordet….. Lösa hundar är INTE = jakt, så det så!

För att du håller hemsidan så levande!

Som vanligt försvinner mina dagar alldeles för fort. Jag varvar fortfarande hund och plugg så mycket jag hinner och orkar. Jag har också hunnit bli aktiv på bruxan i Norrköping, dels som funktionär på utställning/hundens dag, och sen har Hasse och jag åtagit oss köket varannan torsdag den här terminen. Jättebra att vara två för då hinner vi turas om att träna. Lite häftigt är det också att se hur snabbt man kommer in i gänget när man väl har bestämt sej för att man vill vara aktiv. Jag har de senaste åren varken velat eller orkat engagera mej utan smygit runt och tränat för mej själv och försökt distansiera mej från föreningsarbetet, men det känns rätt bra att vara på G igen.

Testade häromveckan att vara med på träningstävling för att Bluff skulle få vänja sej vid kommendering. Helt mot vad jag trodde så brydde han sej över huvud taget inte om att nån stod och ropade, utan han var helt i händerna på mej utan att ens snegla åt sidan. Nån nytta har alltså all ”focuseringsträning” gjort 🙂 Nu börjar vi även få till lite moment….

Bägge pojkarna har fyllt år, Niklas 13 och Christoffer 11, och som alla mammor tycker jag inte att det är länge sen dom var små….

Jag har också äntligen kommit iväg till optikern med både mej själv och Christoffer. Jag har länge misstänkt att jag behöver glasögon och Christoffer har börjat krypa intill tv-n och säga att han ser sämre. För hans del var det tvärt om – hans syn har förbättrats nästan en hel enhet vilket naturligtvis gör att hans glas inte stämmer. Till mej sa optikern: Oj, KÖR du bil??….. Alltså blir det nya glasögon åt både mej och Christoffer och inget Ullared den här månaden heller (sorry Annelie) 🙁

Idag blir det plugg (redovisning) hela dagen men förhoppningsvis blir det en långpromenad framåt eftermiddagen och träning på klubben ikväll. Om det inte stormar alltför mycket vill säga….

Nu har äntligen Movi kommit ut sitt höglöp (ingen parning denna gång) och allt börjar lugna ner sej. Men vad är det egentligen med manliga individer, alltså Bluff, och ”goda dofter”?? Att man kan bli så totalt urblåst och inte ha koll på nåt annat än en hundrumpa! Som tur är kan han ganska bra avgöra när det är som lämpligast så den riktigt jobba perioden blir inte så lång för honom (och oss). Men å vad jag önskar att vi hade gård med hundhus/hundhage vid dom här tillfällena…. För att försöka göra det lite lättare för honom har vi varit ute mycket i skogen den här helgen, jag har tagit en paus i söket och koncentrerar mej nu på spår. Norrköping BK har en appell i november där jag gärna skulle vilja vara med och jag känner att jag har mycket större möjlighet (läs kunskap och erfarenhet) att få till spåret. Spåret går som på räls med Bluff  och sen är det ”bara” lydnaden kvar…

Svamp har vi hittat i skogen också, massor förståss, som alla andra, men efter att ha suttit och rensat en massa timmar har jag infört plockningsförbud. Det är ju i alla fall bara jag som äter här hemma och dels har jag ätit massor redan och dels har jag massor i frysen, så nu får det vara bra. Om jag inte hittar extra fina förståss….

Nu väntar jag på att Ammi ska börja löpa så att vi kan göra ett försök till med Bluff. I höst planerar vi även en kull med Viva/Bluff så hoppas jag att vi får lite valpgos igen – är ju ett tag sen nu. Men dom ”valpar” vi har får vi ideligen en massa rapporter om, nu senast var det Java som var iväg och gjorde sitt MH. Och vi själva har veckorna fyllda av hundaktiviteter, ikväll är det miljöträning/sök på återvinningen i Linköping.

För övrigt är det plugg 😉

Direkt efter kennelträffan drog skolan igång för både mej och grabbarna, Niklas började högstadiet och fick byta skola till Mosstorpsskolan i Skärblacka och börja åka buss (min lilla lilla pojke…) och Christoffer började femman bland sina ”vanliga” kompisar. Själv började jag veckan med en omtenta (min första på två års studerande…) på Bergska skolan i Finspång, en gigantiskt lunta och som vanligt när man sitter med en sån så är en del enkelt och en del får man helt hjärnsläpp på. Hur det gick? Har inte en aning…

På tisdagen drog äntligen ”den högre redovisningskursen” igång och det blev tre dagar fullspäckade med information, information och mer information. Tre ämnen börjar vi med, Redovisning 1, Data och Handelsrätt och den sista måste jag erkänna att jag bävar lite inför. Fullastad med böcker och totalt slut var jag  på torsdagskvällen…… Men jag ser verkligen fram emot det här och är dessutom glad över att ha hamnat i en, som det verkar, mycket trevlig grupp med människor och dessutom hittat en ”gammal” vän sen Komvux.

Hasse hade tagit ut en semestervecka och var hemma och passade hundarna. Han diskade, städade, tvättade och lagade mat också och jag undrar om vi inte ska göra allvar av det där med att han ska gå ner på halvtid när jag börjar tjäna pengar 😉 Att ha en hemma-man är inte alls så dumt 😉

För övrigt har det blivit lite hundträning och skogspromenader men inte så mycket mer….