Fätorpet's kennel

Här händer inte så mycket. Hasse har semester den här veckan men vi har valt att stanna hemma och ta det lugnt. Han har mer semester i augusti och då åker vi nog iväg. Vi har istället gjort dagsutflykter till skogen, bakat, saftat och umgåtts 🙂

Vår sökträning har tagit fart och både Troll och Bluff gör hela tiden framsteg i skogen men det kanske är dags för lite träning på lydnadsplanen också. Och äntligen kanske jag får en plats på mh åt Troll.

För övrigt har jag nog fått en vändning när det gäller min jobbiga trötthet. Sedan förra lördagen äter jag ett kosttillskott med torkad sköldkörtelhormon från gris (alltså en liknande medicin som användes innan det billiga Levaxinet kom). Fördelen med den här sortens hormon är att istället för 1 sorts hormon som finns i Levaxinet finns det 4 eller fem, och dessutom i en form som är lättare för kroppen att ta upp. Det är också iblandat några av dom mineraler och vitaminer som sköldkörtelsn behöver för att fungera bra. Eftersom det heller inte räknas som en medicin behövs heller inget läkarrecept. Nackdelen är möjligtvis att styrkan kan variera något. Men just nu struntar jag i det för jag är SÅÅÅ väldigt mycket piggare, nästan så man skulle kunna misstänka placeboeffekt, inbillningsjuka eller magi 😉 Den sista veckan har jag gjort mer än jag gjort de sista två månaderna, jag klarar att gå långpromenader utan att falla död ner, jag pysslar och grejar hela dagarna och har ändå ork att handarbeta framför tv-n om kvällarna – om vi nu inte är ute och tränar hund förståss 😉 Jag har dessutom gått ner 2 kilo och jag har absolut inte ätit sundare eller rört mej mer än jag gjorde i vintras, då jag både åt ”smalt” och motionerade mycket. Det här beror troligen på att jag har myxödem (alltså ”vattensvullnader” som inte går att få bort med mindre än att sköldkörtelhormonerna i kroppen är i balans) som nu har börjat släppt. Antagligen har även ämnesomsättningen ökat. Skit samma vilket, nu känns det som jag är på G igen 🙂

 

Jag skulle ju lägga ut lite bilder också….

 

Nu har grabbarna sommarlov och vi tar dagen lite som den kommer. Lite bad och solande har det blivit, även för hundarna. Christoffer far som vanligt omkring och ska vara ”överallt” och träffa ”alla” och helst ska det sovas över. Niklas har i stället varvat ner och går mest hemma och myser. Blir det regn idag har jag lovat honom att vi ska bygga ett 1000-bitars pussel som fortfarande ligger i obruten förpackning. Jag själv försöker hålla hemmet i någolunda ordning och småpysslar, läser och broderar stramalj till resten (har haft problem att klara mina vanliga korsstygnsbroderier pga ögonen och koncentrationen och blev jätteglad när jag sprang på en stor, fin och billig stramalj härom veckan). Lite plugg blir det också emellanåt.

Hasse och jag har varit iväg flera gånger och tränat sök med Bluff och Troll och det går jättebra. Kul är det också, vi har kommit in i ett väldigt trevligt gäng – tänk så bra det är att ha aktiva valpköpare 😉 Ammi och Movi får alltid följa med och ofta får dom vara med att ”valla” eller också brukar jag ta en promenad med dom. På det sättet får alla hundarna lite stimulans. Jag hoppas även att jag snart hittar orken till att ta upp spår snart, åtminstånde viltspårandet.

Nåt som inte är lika kul är naturligtvis tröttheten som fortfarande sitter i. Blodtrycket steg för varje gång jag var och kollade och på midsommardagen fick jag därför medicin – så nu funderar jag på om det är ”vuxenpoäng” eller om jag ska konstatera att jag är gammal 😉 Lite av ”det tunga” i kroppen har släppt och det känns skönt att veta att det är under uppsikt, även om det tar ett par veckor till innan medicinen har hjälpt ordentligt. Däremot har jag stött på hård patrull när det gäller mina misstankar om underfunktion av sköldkörteln. Trots att jag kan räkna upp ca 35-40 symtom/tecken, avprickade enligt sköldkörtelföreningens checklista (varav högt blodtryck är ett), hävdar Skärblacka Vårdcentral att det inte kan vara det eftersom mina blodprov (TSH, T3 o T4) fortfarande ligger utanför ”gränsen”. Men alla tre ligger väldigt nära….. Just nu ser jag mej därför omkring efter en annan läkare som är mer öppen för att se helheten och inte stirrar sej blind enbart på blodprover. Vet att det finns en duktig en nere i Tranås men tyvärr ligger hon utanför Landstinget och det blir så himla dyrt då. Fortsättning följer…

Kennelträffen i augusti (19-21) är också under planering men tyvärr har jag inte fått definitivt svar från flera tilltänkta instruktörer så därför törs jag inte gå ut med information ännu. Rallylydnad på söndagen är klart, platsen blir Norrköpings BK och om det blir som jag vill blir det agility på fredag eftermiddag/kväll och ”brukslydnadsmoment” på lördagen. I bästa fall får jag även till en extriörbeskrivning också och då ska jag försöka få några andra aussieägare i trakten att ha nån form av aktivitet i samband med det. I motsatts till dom flesta andra år kommer jag inte att ordna med mat osv, men eftersom Norrköpings BK ligger fem minuter från ett köpcentrum med flera bra matställen löser nog det sej ändå. Bra med husvagnsplatser finns det också, vi har dessutom en ”sal” där man också kan sova, och vill man bo lite bättre är det bara fem minuter till Scandic. Jag tror att det kan bli hur bra som helst. Och som vanligt ser jag fram emot att träffa alla. När folk frågar om det inte är svårt när valparna flyttar brukar jag säga att jag inte förlorar nån, jag utökar istället familjen, och att träffas under ett par ”hundiga” dagar brukar vara toppen.

Så, nu har jag klarat av en av sakerna på dagens ”göra-lista” 🙂

 

Jag har just idag fått ett besked att jag ÄNTLIGEN har kommit in på den tvååriga utbildningen genom Yrkeshögskolan där man blir ”högre redovisningsekonom”. Den här utbildningen har jag jobbat i två år för att komma med på och nu är jag SÅÅÅÅ glad. Ju mer jag har lärt mej om bokföring och redovisning desto roligare har det blivit och den här utbildningen är verkligen pricken över i:et 🙂

”Men du som börjar bli gammal säger en del”. Javisst, men när jag är färdig har jag i alla fall (teoretiskt) minst 15 och kanske 20 yrkesverksamma år kvar, och det vore himla skönt att få tillbringa dom i ett arbete där man är hel, ren och skapligt pigg efter en arbetsdag. Och att man tjänar rätt bra är ju heller ingen nackdel. Möjligtvis att jag får försöka hitta ett extrajobb nån eller några dagar i veckan eftersom jag inte får studiestöd för riktigt hela perioden men ett år framåt och lite till är det i alla fall lugnt nu. Skönt att veta vad man ska göra närmaste tiden, framför allt eftersom jag har en liiiiten tendens till kontrollbehov 😉

I helgen gjorde vi trevliga utflykter. Lördag var både Hasse, jag och barna iväg och tränade sök med alla hundarna. Ett glatt gäng med både nya och gamla kompisar mötte upp i skogen. Både nyttigt och trevligt var det. I söndags tog jag och Hasse Troll med oss för att traska omkring lite på Bråttoms marknad, Hasse var hundförare och både han och Troll skötte sej med den äran. Idag har jag hunnit gjort undan flera uppgifter som legat och skräpat men nu tänker jag faktiskt gå och lägga mej en stund på soffan.

Ha en bra dag!

Det blev pest… Efter mycket om och men har jag bestämt mej för att ta ett vilo-år från vallningen eftersom jag inte ser ut att kunna vila mej i form i brådrasket. Just nu tar det mer ork och kraft än jag mäktar med bara att ta sej till träning, även om jag har hittat bra ställen inte så långt härifrån. Dessutom har det mesta som kunnat krångla gjort det, blev tex överlycklig över att få en restplats på kurs på nötter för nån jag velat valla för länge men just som jag konstaterat att jag faktiskt hade lite pengar över och kunde anmäla mej bet jag sönder en tand och med fler trasiga lär inte den räkningen bli billig. Det är helt enkelt inte mitt år… Men droppen som fick mej att ta beslutet var konstaterandet av mitt höga blodtryck. Oj säger alla när jag talar om hur högt det är, även vårdpersonal, så jag bör väl ta det på allvar. Oro och frustration ska vara bidragande orsaker till högt blodtryck och just nu är det faktiskt vallningen som jag ”stressar” mest över. Inte för att jag vallar för mycket utan jag blir ju istället oftast stressad av det jag INTE hinner/orkar/klarar eftersom jag tycker att ska man göra nåt, ska man göra det bra. Och efter mycket funderande väljer jag även att inte åka och titta på kommande vallningstävlingar och andra vallningsträffar, jag tror helt enkelt att jag skulle vara mest ledsen över att vara där men ändå inte delta. Tråkigast av allt är att inte få träffa alla kompisar i dessa sammanhang men jag hoppas att dom finns kvar till nästa år (om nån har vägarna förbi är ni mer än välkomna hit).

Nu ska vi istället försöka hitta andra lösningar till både träning och semester. Eftersom jag inte heller orkar med mina långa promenader (är hur skruttig som helst efter en kilometer…) och inte heller orkar med långa skogsspår, ska vi försöka oss på sök. Hasse ska kolla om räddning är nåt för honom och Troll och då är det ju även bra med skogssök. Kanske kan jag få med honom och grabbarna nån extra dag i veckan så att alla hundarna kan få leta lite. Tur är i alla fall att jag har tränat hundarna i perioder så att dom är någolunda vana vid att det inte händer nånting speciellt, men visst märker jag att dom går upp i stress lättare. Det är vid såna här tillfällen man önskar att man hade en massa hundlösa träningssugna kompisar – eller bara en liten knähund 😉

För övrigt väntar läkarsamtal och mer kontroller så jag hoppas verkligen att det leder till nåt mer än ett frikort, vilket jag för övrigt aldrig haft. Jag är väldigt bortskämd med att vara frisk och stark förutom kortvariga skador, och är väldigt frustrerad och ledsen över att inte kunna göra allt det där jag vill nu när vi har gott om tid och grabbarna är stora nog att vara hemma själva ett par timmar. Jag har tom svårt att handarbeta (vilket jag älskar) eftersom ”det trötta” ofta även slår sej på ögonen som grus eller suddigt seende. Om det hjälpte skulle jag sova dagarna igenom men tyvärr har det ingen effekt och då känns det onödigt.

Snart har Hasse semester och då tar vi antagligen husvagnen och åker och gör ingenting, kanske till västkusten. Det ser jag fram emot!