Fätorpet's kennel

Nu äntligen är Trolls löp äntligen på väg att sluta, lugn och ro i huvudet på Bluff alltså. Det är ett evigt passande i dörrar under nån veckas tid och nu när han har lärt sej hur det går till har det blivit ännu ”skarpare”. Men som sagt, nu är det över på den här gången och inget mer löp väntas förens framåt hösten. Skönt!

Valborg är också passerad. Vi åkte till Vånga och träffade en massa känt folk och grabbarna hittade en massa ”gamla” skolkompisar. Jag tog bilen med alla hundarna och åkte iväg under fyrverkerierna och ”räddade” en liten söt, skräckslagen hund som sprang för livet bort från smällandet och när jag stannade bilen klättrade den tacksamt in. Min första tanke var annars ”hur i all sin dar ska jag få tag på den där”, men jag behövde inte ens går ur bilen. Sedan vände jag och hittade snart en stackars stressad matte på språng åt det hållet hunder hade varit på väg till. Slutet gott allting gott. Tyvärr var inte smällandet över för vår del i alla fall. Jag hämtade upp grabbarna och Hasse och vi åkte hem, brasan i Kimstad var nerbrunnen och inga folksamlingar i sikte. Inga fyrverkerier på himlen. Men när vi plockade ut hundarna startade rena kriget precis i närheten. Alla hundarna gick naturligtvis igång, Movi och Bluff släppte snart men Ammi och Troll gillade inte läget och dom gick jag lite med så att dom fick avreagera. Dom var aldrig blockerade eller ”skräckslagna” men helt klart inte speciellt roade. Nåja, vi gick omkring tills smällandet var över och sen var dom som vanligt igen. Jag har levt med en hund som var helt blockerad från första (lilla) smällen tills minst en timme efter sista så det är himla skönt att ändå ha så ”starka” och trygga hundar. Däremot förstår jag inte riktigt hur det här smällandet får hålla på, och jag förstår inte heller hur folk har råd. Jamenar, om nån har så mycket pengar så att man har råd att elda upp dom kan dom väl ge det till mej istället 😉

Tränat lite har jag också gjort och jag måste rkänna att även om jag är vääääldigt trött på Bluffs alla fåter i koppel så vägs det upp mångfallt av varje träningsstund. Vilken otrolig arbetsglädje han har, och även om det kanske tar en stund innan han vet vad jag menar i momentinlärning så är det SÅÅÅÅ häftigt när polleten trillar ner. Han blir som ett barn på julafton 🙂 Jag har börjat spåra lite också, med honom och Movi. Och även om det inte var tänkt att jag skulle köra bruks med Movi i sommar vet jag inte om jag kan låta bli att anmäla till en tävling – hon har gått så bra…. och jag är såååå tävlingssugen. Bluff lär jag inte tävla med förens framåt hösten och så länge vill jag inte vänta. Hmm…. om jag skulle ta och kolla lite i tävlingskalendern….

Igår kväll var jag ”köksa” på bruxan, och fick vara med på en etoligiföreläsning. Det var länge sen jag var ”aktiv” som brukshundsklubbmedlem och det kändes faktiskt riktigt bra. Två bra pass med Bluff och Movi han jag också med innan jag ”tjänstgjorde” så det var en lyckad kväll. Föreläsningen var också bra, även om det kanske inte var några direkta nyheter för mej, men det är alltid kul att höra om andras erfarenheter.

För övrigt har vi tagit hem husvagnen, den ska besiktas idag och om det inte blir körförbud åker vi nog ner till Ullared på fredag kväll och handlar på lördag, lite minisemester alltså (även om Hasse inte håller med om det ordvalet). Målet är att inte behöva jaga finkläder åt grabbarna dagen före avslutningen som vi har gjort en och annan gång förut. Och naturligtvis behöver vi, som alltid, fylla på av baskläder. Lite kaffe kanske vi kan tigga oss till hos valpköpare i krokarna också 🙂 Jag ser fram emot helgen!

Hittar ni på Johannas och Saras Bloggar.
www.jareback.com
www.sarashundar.com

Men det har väl inte undgått någon med tanke på det underbara påskvädret vi har haft och hur allt har blivit grönt på bara ett par dagar. Andra vårtecken är kortärmat, Hasses bondbränna, sädesärlan och gullvivor. Härligt är det!

Långfredag och påskafton tillbringade vi hos Micke, Veronica och Emma i Heby. Hasse och jag hjälpte till att fixa med vallningsarenor men jag har också hunnit med att starta upp Ammi och Bluff i vallningen. Bägge två skötte sej ypperligt och det var SÅÅÅÅÅ härligt att vara på plats i vallningshagen igen. Nu måste jag ta mej i kragen och försöka hitta en bra plats att träna på hemmikring också. Jag testade även Troll lite grann men hon har fortfarande inte förstått vitsen med får och ankorna ska hon bara jaga. Tränade dock en stund med lina på dom och fick åtminstånde tendenser till ”sug”, men väntar nog med ”riktig” träning med henne och ska träna annat med henne. I sommar har jag i alla fall ambitionerna att strukturera upp träningen så att jag satsar på vallningen med Ammi och Bluff, och på lydnad och viltspår med Movi och Troll. Har känt att jag hattat för mycket dom sista åren och då blir det ingenting av nånting… Det var det där med focus…. I övrigt var det grillning, påsklunch och trevligt umgänge. Harriet och hennes sambo kom på lördagen och om jag har tur så har hon fått lite vallningsbilder av Bluff och Ammi, för vi själva hade ju i vanlig ordning åkt ifrån kameran 🙁 Lägger i alla fall in en gammal bild på Ammi och en av hennes älskade ankor.

Söndagen hade vi en lugn ”greja hemma dag”, Hasse fixade med Lagunan som ska säljas snarast möjligt nu när vi äntligen har skaffat en Volvo 745:a igen. Lagunan har visserligen varit bra och är rena lyxbilen där allt på instrumentpanelen fungerar, men hundarna har haft det lite trångt när alla har varit med och eftersom vi planerar husvagnssemster vill vi gärna ha nåt starkare att dra med. Om nån som är intresserad av en grön Renault Laguna combi -98, besiktad och skattad i december, är det bara att höra av sej.

Igår hade vi besök av Johanna, Java och Sara, först lite fika och trevligt prat vid köksbordet och sen åkte vi och tog en skogspromenad – eller man kanske skulle säga ormsafari 😉 4 st såg vi, där vi dagen innan inte hade sett en enda. En av dom hittade Movi först, tog ett rejält tag om och tryckte ner på backen men släppte på mitt, kanske lite för höga och lite för gälla ”NEJ”. Som tur var, var det en snok…. Johanna och Sara är det för övrigt ordning med, dom har minsann kamera och vet att använda dom så här kommer lite färska bilder.

Och ha en trevlig vecka!

 

I söndags var jag i Linköping för att se när Sofia och Viva gjorde sin debut i Fristyle. Bägge två var naturligtvis jätteduktiga, och kom femma med uppflyttningspoäng i klass 1 och vann tillsammans med sitt lag i klass 6+. Jag har bara sett ett par sådana här tävlingar förut men är lite fascinerad över hur himla bra det kan bli. Och varje gång jag har varit åskådare börjar jag genast att komponera ihop ett program i mitt huvud, väl vetande att jag har hundar som gärna samarbetar och kan lära sej nästan vad som helst. Men sen inser jag naturligtvis att jag inte har tid att ta tag i träning för ytterligare en gren. Och måste jag välja harvar jag hellre i vallningshagen, i skogen eller på lydnadsplan… Men synd är det att man inte har obegränsat med tid, energi och pengar till anmälningsavgifter 😉

En annan sak som jag kom att tänka på i söndags på väg hem, var att jag aldrig säger ”hej då” till hundar. Det här är en grej som har varit självklar för mej i många år men nu tänkte jag verkligen till och grunnade en stund på anledningen. Och varför det då? Jo, hundar har ett väl utvecklat språk men dom kan inte svenska. Vårt eget beteende är rätt likadant oavsett om vi kommer eller går, vi ler (förhoppningsvis) och kramas och ”pratar med glad röst”. Det som skiljer är orden, ”hej, så kul att ses, hur är det med dej” eller ”hej då, vi ses snart igen, ha det bra” osv. När vi hälsar på hundar, eller för den delen när hundar hälsar på varandra, så kramas och pussas det och ”pratas med glad röst”, och det ingår i hundars sätt att ”knyta ihop flocken”. Så jag tror alltså att när vi säger hej då till en hund så knyter vi ihop och knyter ihop och knyter ihop och sen går vi…. I värsta fall har vi dessutom ynkat och talat om hur farligt det ska bli, ”å din stackare, ska du vara ensam nu, lilla gubben hur ska det gå”. Jag vet i alla fall minst en hund som rev huset när den var ensam som på bara ett par gångers träning inte hade problem med det längre, och det berodde till största del på mattes ändrade beteende. Och här hemma fungerar det också, jag är nog istället tydligt avståndstagande när jag ska gå iväg. Rätt eller fel, tja, det lär vi aldrig få svart på vitt på, men ärligt talat, hur många gånger har ni sett en hund ta farväl av en annan hund 😉

Avslutar med lite bilder på Viva, som finns lite extra långt in i uppfödarhjärtat efterosm hon var kvar hos mej så länge 🙂 Och TACK  Yvonne, för att du är så snäll och lägger ut alla dina fina bilder!

I eftermiddag har Hasse och jag utforskat en del av sevärdigheterna i trakten. Vi tog bilen en bit för att sedan gå en vandringsled  i natursköna omgivningar till ett par fornborgsruiner som ligger vid Roxens strand i Norsholmsområdet. Härlig skog och bedövande vacker utsikt, skönt väder och kultur på köpet – kan det bli bättre? 🙂 Den här gången hade vi bara hundarna med oss (grabbarna var hos olika kompisar) men nästa gång blir det hela familjen och kaffe nedpackat i en rygga, för dit ska vi igen.

Och för en gångs skull var kameran med!! Men den borde nog följa med fler gånger för dels har jag inte fått in vanan att ta måååånga bilder för att kunna välja, och dels vet jag ju inte hur eller om den ska ställas in så bildkvaliteten skiftar. Vilken tur att det är lätt att radera från minneskortet 😉 Bilderna nedan är helt oredigerade, det får ni stå ut med…..