Tre fina parningar fick vi till innan Ammi tyckte att det var nog. Så nu håller vi tummarna för att hon ska vara dräktig också. Jag har flera bra valpspekulanter och det är så tråkigt när man måste meddela att ”tyvärr, tiken gick tom”. Dessutom ser jag fram emot att få se vad Bluff lämnar. Han å andra sidan förstår inte riktigt mitt resonemang nu i dagarna. Det gick ju jättebra att ha lite kul med Ammi men nu minsann säger matte nej så fort han visar minsta intresse för Movi som är i höglöp. Även Movi säger rejält ifrån hon också. Livet är förbryllande och orättvist för en ung aussie-hane i sina bästa år, fullproppad med hormoner.
Men konstigt nog fick vi ett genombrott på träning i igår, trots alla goda dofter. Bluff började ÄNTLIGEN vicka in rumpan på det sätt jag vill när det gäller positionsträning i ingångar. Det var himla häftigt att se honom när det ”klickade”. Men då kanske man åter igen fått bekräftat att det är bra med träningsuppehåll ;o)
För övrigt är det mest plugg sopm gäller, jag har en stor inlämningsuppgift både den här helgen och nästa. Och ut törs jag knappt gå, förkylningen är bättre men det är just i det här skedet som bihåleinflamationen brukar komma, och särskilt när jag har varit ute i kall blåst. Å vad jag längtar efter värmen!
Jag tänker också mycket på Karin i Australien som saknar sina två tikar Desi och Shelby (Bluffs mamma och halsyster) sedan en vecka. Förutsättningarna för att hundarna ska klara sej nere i buschen är inte riktigt lika bra som om det hade varit här hemma i Sverige…. Jag fortsätter i alla fall att hålla tummarna för att dom ska komma tillbaka, eller att Karin åtminstånde ska få ett besked om vad som hänt. Ovissheten måste vara hemsk 🙁
