Dags att blogga lite

Nu är det på tiden att blogga lite, här händer en hel del även om det inte alltid är förknippat med hund. Först och främst så är tentan i Handelsrätt avklarad och GODKÄND 🙂 Jätteskönt!! Visst, vi har fler och ”stora” tentor kvar men i dom ämnena känner jag mej mer hemma.

Vi har också varit ute på ”galej” med Hasses jobb. Företaget bjöd hela gänget på bowling en fredagskväll inklusive plankstek. Jättekul! Jag har bara bowlat en gång förut men tycker att det är riktigt roligt…..förutom träningsvärken man får dagarna efter 😉

Sen har jag fått lite mer att göra, så jag inte sitter och har tråkigt. Jag blev vald till kassör på Norrköpings BK vid årsmötet. Men det känns helt okey, jag tycker att det är roligt att vara inne i ”förenings-svängen” igen, och dessutom känns det som en bra erfarenhet att ha i bagaget när utbildningen är klar och det är dags att börja söka jobb.

Hundträningen har väl tyvärr legat lite på is. Vi sparar ju hårt för att kunna åka till Österrike med Movi så fort hon löper, vilket sker bland annat på bekostnad av tävlingsavgifter och ”onödigt” åka med bilen, vilket i sin tur leder till att träningslusten försvinner lite. Jag behöver mål. Däremot är jag ute i skogen med dom så mycket som möjligt, både för deras och min skull. Så nu önskar jag hårt och innerligt att både Movi och Ammi ska börja löpa så fort som möjligt så man kan börja tänka framåt igen.

Och sista veckan har det varit sportlov, och det har vi i stort sett tillbringat kramandes toaletter eller liggande som slöa högar i diverse sängar eller soffor. Magsjuka med andra ord. En jobbig en på så sett att det har varit svårt att få igång magarna igen trots diverse produkter med olika bakteriekulturer. Nu är vi väl i stort sett tillbaka men jag har fortfarande inte klarat av att börja dricka kaffe igen…

Jag slutar med en liten fundering angående ”tanter”. Själv känner jag ju att det blir jobbigare och svårare att komma tillbaka efter vanliga små löjliga sjudomar som förkylningar eller magsjuka, och jag är ju snart tant. Men sen tittar jag på mina två fyrbenta ”gammeltanter” 8 och 9 år, som räknas som ”veteraner” och förundras över hur de kan vara i så jättebra form och riktigt utstråla vitalitet och utan vidare hänga med, och tom överglänsa, mina två ”ungdomar”. Man kanske skulle ha blivit aussie… 😉