Idag blev jag och Bluff godkända på appell spår med ynkliga 3,25 poäng från uppflytt.
Och jag är jättenöjd! 🙂
Jag har också haft en jättetrevlig dag tillsammans med klubbkompisar och både gamla och ”okända nya” vänner, vilket också är värt en hel del. Och GRATTIS till alla er det gick bra för!
Vi tar det från början… Jag ville verkligen inte åka, jag upprepar, jag ville verkligen inte åka till klubben i morse. Den sista månaden har Bluff befunnit sej i löp-rumpornas värld och pendlat mellan hysteriskt okontaktbar och ”bara” urblåst korkad. Hörsamheten har vartit vääääldigt låg, motivationen till annat än sexuella företeelser har varit på bottennivå, pinnar har lämnats åt sitt öde, ätit har han glömt att man har ett behov av. Visserligen har vi haft en och annan lyckad träningsrunda på lydnadsplan….. när det bara har varit han och jag…. Minsta lilla varelse som närmat sej har varit en potentiell löptik och då har han glömt mej.
Och till råga på allt så regnade det i morse 🙁
Efter mycket velande bestämde jag mej i alla fall för att åka, jag hade betalt och vi behöver erfarenhet. Inställd på att bara träna blev jag inte speciellt nervös vilket naturligtvis var positivt både för mej och Bluff. Vi var i god tid och gick lite på lydnadsplan för att ta bort det värsta stirrandet och fick hjälp av en vän med en budföring (Tack Ingrid!).
Så bar det iväg till spåren, jag hade nummer tre. Och här förvandlas jag till ett stort praktarsle och gör det stora misstaget att tro mej veta var spåret går. Två meter ifrån startpunkten ser jag hur Bluff tar upp spåret och eftersom han har varit som han har varit och eftersom vi har fått startsignal bestämmer jag mej för att inte ta tillbaka honom för ett ”ordentlig” upptag utan låter honom smita iväg, vilket han gör fint. Han rundar pinnen och svänger snett åt vänster (mot några plastbitar från en ensilagebal) men eftersom jag ”vet” att spåret inte går där låter jag mej inte luras utan blir kvar. Tveksamt börjar han pendla lite fram och tillbaka, trasslar in sej i linan, och ser frågande och förvillad ut. Så håller vi på ett par minuter tills jag är färdig att ge upp. Här blir jag också domarna ett tack skyldig eftersom dom stöttar mej (naturligtvis inom reglerna) att fortsätta (om än i lite bryska ordalag ;)) och till slut låter jag Bluff hållas som han vill och se där, en vinkel, och en liten pinne, en vinkel till och snart en lång pinne. LYCKA!!! Att han missade den första pinnen gör mej faktiskt inte ett dugg, helt och hållet mitt fel. Dumma dumma matte och duktiga duktiga hund! 6 + 6,5 poäng.
Jag har faktiskt sagt det många gånger, både till mej själv och till andra men det tål att sägas igen, med eftertryck:
LITA PÅ DIN HUND I SPÅRET!!!!!
Tillbaka till klubben kör vi budföring 9 poäng (tror att han fick avdrag för att han försökte pussa sönder mottagaren) och en 10 på platsen. Men hallå, vi kanske kan bli godkända….
Dagens mål var från början att åka iväg hemifrån (en bedrift bara det) och göra alla moment, oavsett hur många nollor vi gjorde. Inför lydnaden ställde jag om målen till att få betyg i alla moment (utom framförgåendet som jag avstod), även om det skulle komma att stå DK lite varstans i protokollet. Och det gjorde det, stod DK alltså, men det lönade sej också, inget lägre än 6 poäng (vi låg mest runt 6-7 poänghela tiden) och betyg på allt. 🙂 🙂
Av tolv startande slutar vi på en femte-placering och en härlig ”vi kan ju faktiskt – känsla”.
Hmm… undrar när första appellen är i vår 😉
