Idag dök den tredje 1an på armbågar upp på valpar efter ”Etta”, och denna gången i min foder-tik Vannis kull. Jag har i och med det här bestämt mej för att inte ta några valpar på Vanni och naturligtvis då inte heller utnyttja mina parningar på Bobby (F. Kungsspira) och avslutar min tid som aussie-uppfödare/aussie-ägare efter 28 år och 14 kullar.
”Enuff is enuff” 
Jag vet att ettor bland många räknas som en ”skitsak” och att många dessutom tom använder hundar med ettor i avel, men jag vet också att generna lever vidare och kommer att ploppa upp i högre grad då. Eftersom mitt avelsmål med aussisarna bla har varit ”friska och starka individer som kan och vill jobba hela da´n”, vill jag inte medvetet bidra till att fler hundar kan drabbas. Jag har alltid gjort mina avels-prioriteringar baserat på genomsnitt hellre än individ och det vore att helt gå emot mina egna åsikter även om Vanni själv är en bra hund och har prima armbågar och höfter.
Stort tack till er alla som genom åren på något sätt har hjälpt mej med utvärdering både hälsomässigt och mentalt sett av min uppfödning. Såna valp-köpare är guld värda. Och extra tack till Pauline som förvaltat Vanni på bästa sätt och till Emma som tog sej an Bobby, som också fått dom bästa möjligheterna.
Idag kämpar jag med gråten men försöker hitta tröst i alla fina hundar jag har ägt, alla fina hundar jag fått fram, alla roliga erfarenheter jag har fått och alla trevliga människor jag har träffat
Jag är naturligtvis också oerhört tacksam över att ha min fina Wilda och ser fram emot årets planer med henne, och kanske valpar 2027 
