Fätorpet's kennel

Att vännen, uppfödaren, trial-fixaren, ASCA-domaren, ”Mr ASCA Sweden”, starka, goa och trygga Gunnar Larsson är borta efter att ha kämpat mot sjukdom i ett år.

För snart 11 år sedan samlade Hasse och jag ihop alla det årets jul-pengar och åkte till Salbohed och köpte en liten röd aussie-tik, Crofter Holding’s Amorcita Roja ”Ammi”. På köpet fick vi goda vänner. Genom sitt stora engagemang fick Gunnar och Marianne oss intresserade av vallning och då framför allt ASCA’s prover framtagna för rasen. Genom åren har det lett till en massa olika arrangemang inom vallning, både ”här och där”, små som stora, och vi fick även hjälp att arrangera egna sk ”trials”. Gunnar fanns alltid där som stöd, vare sej det gällde vallningsträning, engelska ansökningsformulär eller nästan vad som helst. En tidig söndagmorgon ringde jag honom i lite panik efter att ha suttit vaken hela natten med en valpande Ammi, inte riktigt säker på att hon var klar, med en ankvallningskurs på gång. Gunnar satte sej i bilen och kom och tog förmiddagens pass i ank-hagen så att jag kunde stanna hos Ammi så länge det behövdes.

Under en period bodde han hos oss tre veckor i samband med ett jobb och lättare gäst har jag aldrig haft. Han ”bodde in sej” omedelbart tillsammans med vår stökiga familj, hjälpte till där det behövdes, tyckte att all mat jag lagade var gott, påpekade aldrig att det behövdes städas och krävde aldrig mer uppmärksamhet än vi orkade ge. Hasse pratar fortfarande om den perioden som en av dom bästa nånsin – han fick mat och matlåda ordnat VARJE dag 😉

Vi träffade Gunnar flera gånger den sista tiden och även om kroppen delvis slutat att fungera var Gunnar som han alltid varit, med lugnet, tryggheten och glimten i ögat kvar. Vi kunde inte längre kommunicera som vanligt men kontakten fanns där, genom ögon och kramar, även om vi inte alltid förstod vad han ville säga.

Jag är tacksam att ha varit vän med Gunnar, och kunnat lära mej av honom, framför allt inom ASCA-vallningen, men även hur man kan vara som vän, som människa. Vi träffades inte så speciellt ofta men jag/vi att sakna honom mycket, sakna att han inte längre ”finns där”.

En av dom bästa ”ever”….

Bilden är från vår första ”trial” med Maxine Schvaneveldt som domare, där Gunnar plockade till sej en massa av dom största rosetterna med både Chica och Easy. Precis så vill jag komma ihåg honom, brett leende med ett par hundar omkring sej.

Vi blev lite lurade av Rose, inga valpar tyvärr. Nu har hon åkt hem till Västerås.

En härlig helg om året försöker jag samla så många valpköpare som möjligt för gemensamma hundaktiviteter av något slag. I år träffades vi på Norrköpings Brukshundklubb och  vi var totalt  11 st ”valpar med ”mattar”, några respektive och jag 🙂 Valpköpare åkte från bla Kiruna och Finland, då blir man glad som uppfödare :). Vi började på fredag eftermiddag för lite lättare lydnadsträning och åkte sedan gemensamt till ”Specialhunden” i Åby där vi fick lära oss mer om specialsök. Bland annat fick vi se en, i och för sej tränad hund som på bara ett par minuter lärde sej att markera en bomullstuss hållen mot höger fot i en minut – bland 5 andra tussar hållna lika länge mot olika kroppsdelar på samma människa inklusive vänster fot. Hur bär vi oss egentligen åt för att få besvär med vittringsapporteringen… Tack snälla Susanne för att vi fick komma!

På lördagen var det dags för MH för kull 7 och 8 vilket genomfördes med lite blandat resultat på allihop utom Vilja som var hemma i höglöp. En massa bra reaktioner, några mindre bra emellanåt, några helt oväntade och inte nån direkt tydlig röd tråd, det blir till att sätta sej nån dag i lugn och ro och kolla igenom och jämföra med tidigare valpar. Under tiden som vi beskrev kunde övriga träna på både appellplan, på Hundungdoms agilityplan och nåt spår blev också utlagt. På eftermiddagen både badades det, tränades uppletande och fotograferades. Tackar återigen för turen att ha duktiga fotografer i ”Fätorpsgänget” med tanke på att jag är så urusel att fota själv 😉 (dom jag tog under helgen med mobilen blev alla bara skräp) På kvällen festade vi på tacos och hade mysigt 🙂

Söndagen tillbringade vi i skogen med Essy som visade oss övningar för bevakning och lärde oss lite om rutiner och signaler när man har övningar med andra grönklädda utan hund. Sedan fixade hon en ”patrullstig” med föremål utlagda som hundarna kunde markera och mej som figge i slutet. Sedan fick alla gå med sina hundar, mer eller mindre ”bara på promenad” för att se vad de ville hitta på. Dom flesta markerade både föremålen och mej men eftersom dom flesta är tränade i ”sök” eller ”leta” kanske det inte var så konstigt. Bra jobbat av alla hur eller hur 🙂 Tack snälla Essy för att du tog dej tid med en dag i skogen tillsammans med oss!

Tillbaks på klubben provades det lite kickbike för dom som ville, vi gjorde några budföringar, packade och städade och sen var det över för den här gången. Som alltid lite tråkigt när alla åker hem till sej och som vanligt längtar jag redan till nästa gång.

Önskemål till nästa år är två dagar vallning (onsdag + torsdag), fridag (eller spontan träning) på fredagen, rapport lördag och rejäl ”skogsträning” indelat i olika grupper på söndagen. Naturligtvis kan man då välja om man vill vara hela veckan eller bara välja ut dagar. Dom som kommer lite längre ifrån har då möjlighet att kombinera med semester 😉 Vi får se vad jag kan få till, har redan börjat kolla på datum och platser….

Bilder från helgen kommer nog i galleriet så småningom, känn ingen press Johanna 😉

 

Jag fick ett erbjudande jag inte kunde motstå…

I mitten av Juli var jag på ett trevligt besök hos Linda och hennes hund Pimme. Med mej hade jag en liten mysig blue merle-tik från Västerås 🙂 Av olika anledningar blev jag erbjuden att leasa Rose för att ta en kull valpar och ärligt talat tänkte jag inte längre än kanske 2 sekunder innan jag tackade ja. Naturligtvis visste jag vem hon är sedan tidigare och även om hon inte kan skryta med några meriter är hon framåt och trevlig och har en spännande stamtavla.

Tvärtemot alla andra planerade parningar man gör, där man ibland går i flera år och funderar och funderar om igen, brann det lite i knutarna vilket begränsade sökandet efter en hane en smula. Man ringer inte till vilken hanhundsägare som helst och säger ”Hej, kan jag få komma och para nästa vecka” 😉 Som tur är har jag en rätt stor krets av människor som känner mej och i den kretsen hittade jag Linda. Pimme kände jag också igen sedan tidigare eftersom han har varit och vallat hos oss på den tiden vi hade trials. Hans linjer är också sådana som jag har haft mycket med att göra vilket också känns bra.

Nu tror vi att Rose är dräktig och i går var vi och hämtade hem henne. Än så länge är hon bara presenterad med Ammi vilket (som väntat) gick hur bra som helst. Idag ska vi lite försiktigt vänja in henne i resten av flocken. Däremot har Rose fått problem med några av våra övriga husdjur. Hon funderar som attan och söker olika lösningar på hur sjutton hon ska komma åt mina degusar som bor i ett stort akvarium i vardagsrummet. Så nära och ändå så långt ifrån!! Fortsättning följer 😉

Mer om den väntade kullen kan man läsa på ”planerade parningar”.

 

Stort TACK till familjen Dahlin – Larsson för möjligheten!

I helgen var det SM i bruks och IPO på Mantorps travbana. Alla klubbar i vårt distrikt hjälptes åt att genomföra alla de olika grenarna, bla hade Norrköpings BK hand om rapporten. Själv arrangerade jag och två tjejer till en utställning, officiell för brukshundar och inofficiell för övriga raser, i samband med det. 150 hundar hade vi att ta hand om varav ca 100 st var av bruksraser. Lite färre än vad vi hade räknat med men jättekul att de flesta var brukshundar. Alla som har varit med och arrangerat en sån här sak vet hur mycket det är att pussla ihop. Jag, Helen och Linda var ensamma om förberedelser och efterföljande jobb, utställningsdagen (+ lite extra körning) hade vi även Hasse till hjälp och dessutom hade vi ett bra team av ringsekreterare . Lite extra hjälp med vaccinationskontroll fick vi även från Norsholms Djursjukhus som hade hand om hela veterinärbesiktningen av dom hundar som deltog i SM.

På det hela taget gick det väldigt bra, trots några missar här och där, och även om det aldrig går att göra alla utställare helt nöjda så fick vi i alla fall inga större klagomål 😉

Jag hade husvagn på området från torsdag kväll fram till söndag eftermiddag, först bara jag och Bluff (kvalitetstid med bästa blå 🙂 ) men både Hasse och grabbarna kom sedan hela helgen – grabbarna under vissa protester… Mellan varven hann jag också titta lite på planlydnaden och kolla in utbudet av alla ”bra-att-ha-saker” som försäljningstälten hade. För första gången nånsin köpte jag ett nytt, helt onödigt halsband till Bluff bara för att det var fint.

En av dom bästa stunderna på hela helgen var faktiskt frukoststunden med familjen på travresturangens frukostbuffé söndag morgon. Vi äter i stort sett aldrig frukost tillsammans annars och att kunna fylla tallriken med en massa gott och sen sitta ner i lugn och ro, vetandes att det värsta var gjort, var helt underbart. Jättekul var det också att träffa en massa kompisar som man inte hade träffat på länge, och att kunna festa loss lite grann med klubbkompisarna en lördagkväll är ju heller aldrig fel. Vi dansade till och med ett par danser 🙂

Som jag sagt förut, föreningsjobb är stundtals väldigt tufft och jobbigt och tar en massa tid men det ger så väldigt mycket igen i gemenskap. I år slet vi i Östgötadistriktet men nästa år glassar vi runt och bara latar oss hos ett annat distrikt 😉 Vilken tut att det fortfarande finns människor som tycker att det är viktigt med hundarrangemang. Som tur är finns det också människor som tycker att det är roligt att fota så att vi andra har lite ögongodis att se tillbaka på (eller hur Annelie 😉 ) så jag avslutar med lite bilder som klubbkompisen Isabelle har tagit.