Segt

Sen sist har jag varit hos doktorn och fått dubbel dos kåvepenin mot bihåleinflammation, mår mycket bättre men just idag är det segt. Var pigg i helgen och plockade, sorterade, bakade, tog promenader mm och tog väl i lite för mycket så idag är det vilodag som gäller. Men på grund av stormen som viner utanför har jag i alla fall ingen som helst lust att gå utanför dörren.

Annars är det inte mycket att orda om, här händer inte mycket alls. Lite kul att nämna är i alla fall att Helen har tävlat drag med främst Meja men även Siri fick vara med lite också. Vindelälvsloppet tror jag det heter, själv har jag noll kol på den sortens vinteraktiviteter men jag kan tänka mej att hundarna tycker att det är urkul.

Och ni som undrar hur det går med Ammi får undra en stund till – jag har inte sett minsta lilla tecken på att hon är dräktig men hoppas att jag kan ha ett besked om ca två veckor.

Tänk att få vara man!

Ja, det är inte så hemskt att vara kvinna heller för den delen, men ibland önskar jag att jag kunde skylla på männens oförmåga att hålla fler saker än en i huvudet samtidigt. Ni vet, det där faktumet att männen är skapta för att jaga och då måste focusera stenhårt på EN sak för att lyckas, medan kvinnan skulle ta hand om barn, plocka bär, samla nötter, vårda sjuka osv osv

Den här veckan är huvudet fullt av inlämningsuppgifter (tre stycken), hålla isär Bluff och Movi, hoppas på dräktig Ammi, planera kennelträff, jag tänker på Karins hundar, pappa fyller 70 år, måste hitta ett MH åt Troll och ett MT åt Bluff, besök på lördag m.m. Samtidigt måste jag hålla ordning på att allt annat blir gjort, tvätta, laga mat, baka, städa, handla, betala räkningar, allt pyssel med grabbarna och skolan, allt pyssel med hundarn osv osv. Det fanns en tid när jag hade stenkoll (och energi) till allt som skulle hinnas med och kommas ihåg, och det utan att behöva titta i kalender. Nu klarar jag inte en dag utan mina minnesanteckningar – OM jag har kommit ihåg att skriva ner det vill säga….. Förmågan försvann när jag blev med barn och under ammningen. Alla lugn-o-fina-hormonerna såg verkligen till att jag hamnade i en luddig dimma och var nöjd med att bara pula runt lite om dagarna.

Det händer fortfarande att jag skyller mitt röriga jag på ammningen. ”Åh” säger då folk förstående, för det vet ju alla att ammning minsann tär på både ork och hjärnans vakenhetsgrad. Och sen håller jag andan och hoppas att dom inte ska fortsätta med följdfrågan ”Hur gammalt är yngsta barnet” för då spricker det ohjälpligt. Han är nämligen tio år….

Fredag igen

Tre fina parningar fick vi till innan Ammi tyckte att det var nog. Så nu håller vi tummarna för att hon ska vara dräktig också. Jag har flera bra valpspekulanter och det är så tråkigt när man måste meddela att ”tyvärr, tiken gick tom”. Dessutom ser jag fram emot att få se vad Bluff lämnar. Han å andra sidan förstår inte riktigt mitt resonemang nu i dagarna. Det gick ju jättebra att ha lite kul med Ammi men nu minsann säger matte nej så fort han visar minsta intresse för Movi som är i höglöp. Även Movi säger rejält ifrån hon också. Livet är förbryllande och orättvist för en ung aussie-hane i sina bästa år, fullproppad med hormoner.

Men konstigt nog fick vi ett genombrott på träning i igår, trots alla goda dofter. Bluff började ÄNTLIGEN vicka in rumpan på det sätt jag vill när det gäller positionsträning i ingångar. Det var himla häftigt att se honom när det ”klickade”. Men då kanske man åter igen fått bekräftat att det är bra med träningsuppehåll ;o)

För övrigt är det mest plugg sopm gäller, jag har en stor inlämningsuppgift både den här helgen och nästa. Och ut törs jag knappt gå, förkylningen är bättre men det är just i det här skedet som bihåleinflamationen brukar komma, och särskilt när jag har varit ute i kall blåst. Å vad jag längtar efter värmen!

Jag tänker också mycket på Karin i Australien som saknar sina två tikar Desi och Shelby (Bluffs mamma och halsyster) sedan en vecka. Förutsättningarna för att hundarna ska klara sej nere i buschen är inte riktigt lika bra som om det hade varit här hemma i Sverige…. Jag fortsätter i alla fall att hålla tummarna för att dom ska komma tillbaka, eller att Karin åtminstånde ska få ett besked om vad som hänt. Ovissheten måste vara hemsk 🙁

Lugn helg

Blev rejält förkyld i slutet av veckan men har varit riktigt duktig och tagit det lugnt och mår nu mycket bättre. Sen får vi väl se om en vecka eller två om jag slipper ”den vanliga” bihåleinflamationen.

För övrigt har jag åter igen fått svart på vitt att man ska lita på sina hundar, fredag och lördag har vi fått fina parningar mellan Bluff och Ammi, så nu känns det hoppfullt igen. Naturligtvis finns ju fortfarande riken för ”tomgång” men chanserna ökar ju betydligt än om det inte hade blivit av alls ;o) Vi prövar ikväll igen, så länge dom vill är det ju lika bra, men det är redan nu mycket lugnare. Bluff brukar som sagt vara bra på att plocka ut ”rätt” dagar. Och sen är det bara att vänta i fem sex veckor för att se om det har gett resultat.

Annars är hundarna lite mer stissiga än vanligt, Movi har också satt igång med löp och Bluff har ett evigt göra att komma ihåg att lyssna på mej. Märkligt det där med hormoner som sätter sej på hörseln….

I lördags hade vi två trevliga besök, dels en aussie-intresserad tjej som ev är intresserad av valp och senare en ”praktikant” som ville vara med om en parning ”ifall att nån gång i framtiden”. Jag önskar jag hade varit så smart innan jag åkte iväg för att para för första gången. Hanhundsägaren var lika oerfaren hon och i tre dagar hängde vi i telefon med varsin uppfödare innan hundarna äntligen fick till det. Och valpar blev det.

För övrigt blir det nog en fortsatt lugn söndag.

På allmän begäran ;o)

Tyvärr kan jag inte påstå att det händer så mycket i mitt liv just nu så att jag inte hinner med att blogga. Annars vore det ju skönt att ha nåt att skylla på menar jag. Speciellt när jag inser hur länge sen det är jag skrev nåt och hur mycket jag borde fylla på med just nu….

Lite kort om mycket får det nog bli idag.

Kryssningen: Vi fick iväg ungar och hundar och inhandlade nödvändiga attribut för ett dygn tillsammans med människor i fin miljö, för att äntra Birka i trevligt sällskap. Ett dygn med god mat, dans och trevligt umgänge blev det, och på hemresan kunde vi beskåda Stockholms skärgård, iklädd vacker vinterskrud, i underbart väder. Hasse och jag unnar oss sällan eller aldrig nåt extra eftersom vi försöker beta av lån så fort vi kan, och det var väldigt trevligt att kunna göra nåt roligt tillsammans och inte bara det vanliga vardagsslitet. Och inte blev vi sjösjuka heller….

Plugg: fortskrider som planerat. Förra veckan var det mycket råplugg eftersom jag dels hade en tenta och dels ded-line på en inlämning, men den här veckan tar jag det lite lugnare. Ser fram emot att bli klar för terminen och få lite sommarlov men har både planer och reservplaner klart till hösten. Om inget oplanerat händer förståss…..

Hundarna: Det har blivit dåligt med träning men alla mår bra och tar vintervilan med ro, men vi ser allihopa fram emot att börja med lite riktig träning snart. Ammi löper och det är meningen att hon ska paras med Bluff men inget händer. Frustrerande!!! Jag VET att jag var extremt tidig med att se löpet, jag VET att Ammi brukar ha sent höglöp, och jag VET att Bluff brukar vara väldigt tydlig när det är rätt dagar och inte bry sej så hårt annars (han är bara lite lagom ”på” nu…) men naturligtvis tror jag ändå det värsta nu. Och inte ett smack kan man göra. Suck. Fortsättning följer…

Familjen: Lite småhostiga och snoriga har vi väl varit mer eller mindre hela vintern men annars inga stora skador eller sjukdomar, vilket naturligtvis är jätteskönt. Nu har dom sportlov och idag är Niklas med ”tio-till-tolvan”  på ridutflykt med korvgrillning och senare i eftermiddag ska Christoffer med en kompis och åka inlines. Imorgon ska de åka till simhallen och på fredag är det film-time på ”frita”. Och Hasses rygg fortsätter att fungera utan några större besvär. Dom gånger han får ont beror det oftast på stela muskler men efter en omgång av massören och lite ordentlig stretchning är han OK igen. Och jag har ont av mina bihålor….

För övrigt känns det lite som om jag bara går runt och väntar….. På att terminen ska vara klar, på att Ammi och Bluff ska säga ”nu jävlar”, på våren och värmen, på att känna mej frisk, utvilad och stark och varför inte smal och vacker….. Men just idag tar jag en paus, har en begynnande ny förkylning och ids inte försöka uträtta nåt på halvfart. Det får räcka med att jag tvättade hela dagen igår samt bakade 100 bullar framåt kvällen. Idag slöar jag framför datan eller sitter och läser och jag ska nog även ta en middagslur. Så det så!!